29
jan 13

Tvåändsstickat

Den här boken är nog den bästa som finns om tvåändsstickning. Den kom i ny och omarbetad utgåva häromåret och var efterlängtad av många. Författarna är Birgitta Dandanell och Ulla Danielsson.

Här finns såväl historik, som förklaring till tekniken och beskrivningar på grundmodeller, som man själv kan variera. Boken är rikt illustrerad med förklarande och inspirerarande fotografier.

Broderikursen på HV handlar just nu om ”broderat på stickat” och jag experimenterar med maskbundna stygn. Boken inspirerar med några vantar från Gagnef, broderade med sådana stygn.

Bland stickbeskrivningarna finns grundmönster på en pjäxsocka inspirerad av vantarnas mönster.

Jag bestämmer mig för att testa stygnen på ett par vantar.

…. och upptäcker att teckningen, som visar hur man syr stygnet är felaktig när det gäller hur man startar. Det borde se ut så här i stället.

Man börjar alltså med att sticka upp nålen i nedre delen av mönsterraden och tar ett litet snedstygn uppåt/bakåt. Sedan följer man den streckade linjen under arbetet och den heldragna linjen ovan arbetet. Det tog ett tag innan jag förstod detta, men sedan gick det bra.


25
jan 13

Övningsvantar del 2: Kursdeltagarnas förberedelseuppgift

Om drygt en vecka startar kursen i tvåändsstickning på Sollentuna slöjdgille. Jag har gett deltagarna en förberedelseuppgift så att vi snabbt ska komma igång med det egentliga kursarbetet. Nu tänker jag själv utföra samma uppgift och har startat med förberedelserna.

Vi ska sticka ett par ”gråvantar” som inte behöver vara grå. Mina blir gröna. Mudden består av vanlig resårstickning, resten ska stickas i tvåändsstickad slätstickning.

Så här har jag förberett mig:

Garnval:
Från mitt garnförråd valde jag ett tvåtrådigt garn från Bergå 6/2. Färgen ska inte vara för mörk i det första arbetet. Mitt är mellangrönt. Garnet är egentligen tänkt till vävning av plädar och är s-spunnet. Inte det perfekta garnet för tvåändsstickning, men det fungerar bra för den inledande uppgiften.

Nystningsmetod:
Garnet delades i två nystan eftersom vi ska sticka de båda vantarna parallellt. Hos en nybörjare kommer handlaget att förändras, när man efter lite övning blir mer van. Risken är annars, att man får en stor och en liten vante.
Garnet nystas, så att man kan ta garnet både innifrån och utifrån. Jag lindar en tofs över tumme och pekfinger som sticker fram ur nystat. Därefter kan man jobba med båda ändarna. Det finns elegantare sätt att nysta, men detta sätt fungerar bra.

Stickor:
Mina favoritstickor kommer från ADDI, men för denna uppgift kan man ta vad man har. Jag avråder dock från trä- eller bambustickor. Det är svårt att sticka hårt och fast med trästickor utan att bryta av dem. Stickstorlek 2,5 passar bra.

Nu är det bara att sätta igång.


23
jan 13

Övningsvantar del 1: Hur många maskor ska jag lägga upp?

Nu börjar frågor från kursdeltagarna dyka upp. Man frågar: Hur många maskor ska vi lägga upp för gråvantarna?

Det vore enklast att svara så här: 64 blir bra.

Men tyvärr är det inte så enkelt. En välsittande vantamudd ska dels passa till din handled samt vara precis så vid att den känns bekväm. Även om vi stickar i samma garn har var och en olika handlag och kommer att sticka olika hårt.

Jag har kollat vantar i mina gömmor och kommit fram till att mina vantmuddar har 64 – 80 maskor.

Om du stickar resår med 2 räta och 2 aviga ska maskantalet vara delbart med 4. Då passa det förmodligen med följande uppläggning för damvantar.

Små händer: 64 maskor
Medelstora händer: 68 maskor
Stora händer: 72 maskor

Detta gäller för ett 2-trådigt ullgarn, 6/2, som inte är superwashbehandlat och stickor nr 2,5.

Om vantarna blir för stora kan man tova ihop dem lite, om de blir för små får du ge bort dem till någon med mindre händer.

Dessa vantar stickas av Gunnel Fransson under kursen i tvåändsstickning på Näsets bystuga sommaren 2012.


22
jan 13

Vad är Gråvantar?

De flesta tvåändsstickade vantar som finns bevarade på bygdegårdar och museer är ofta vackert dekorerade finvantar, kanske brudvantar. Men jag vågar påstå att de flesta vantar som fanns på gårdarna var av ett helt annat slag, nämligen varma och slitstarka arbetsvantar.

Tvåändsstickningstekniken är främst bevarad i skogslänen, både i Sverige och Norge där behovet av extremt varma vantar var störst. Vantar slets naturligtvis ut. Bara finvantarna som endast användes till fest och helg finns bevarade.

Gråvantarna ovan är funna på soptippen i Furudal av Inger Wallin och kan nu beskådas på Norrboda Gammelstad som drivs i Ore hembygdsförenings regi.

Här ser vi vantar som använts under lång tid och där de utslitna delarna flera gånger ersatts av nystickade. Högervanten har tumme och pekfinger som underlättar arbetet i skogen. Vantarna tillhör Gerd Lång, Näset, Furudal.

Nedan ser vi fler av hennes tvåändsstickade vantar av liknande typ.

Samtliga vantar ovan är stickade under 20-40-talen.

Vantmuddarna är stickade i vanlig resårstickning, som började bli vanligt när skolslöjden introducerade nya stickmetoder. Resårstickningen passar bra på arbetsvantar där passformen är viktig. De måste ju sitta stadigt på handen. Det går inte att tvåändssticka resår.

Man lärde ut tvåändsstickning i skolorna så sent som på 30-talet, i alla fall i Dalarna. Min mamma som gick i skola i Sörsjön, en by mellan Sälen och Särna i Nordvästra Dalarna lärde sig tvåändsstickning i skolslöjden i slutet av 30-talet.

Under kursen i tvåändsstickning på Sollentuna slöjdgille stickar vi egna gråvantar. Men de behöver varken vara grå eller ens enfärgade. Man kan göra några ränder på muddarna, sticka tvåändsstickningen med två färger och till och med byta färg för att uppnå olika färgeffekter.

Om det är någon av er kursdeltagare som har ett par gamla utslitna vantar, där muddarna är välbehållna, så kan ni ta tillvara muddarna på samma sätt som ovan och sätta maskorna på stumpstickor till första kursträffen.

Syftet är att lära sig den grundläggande tekniken i tvåändsstickning och samtidigt sticka varma, användbara och välsittande vantar.


20
jan 13

Kurs i tvåändsstickning för Sollentuna slöjdgille

I februari startar jag en kurs i tvåändsstickning för Sollentuna slöjdgille. Vi kommer att träffas en kväll var annan vecka i 5 -6 gånger. Det var många år sedan jag höll en kurs som planerades från grunden och jag har funderat en hel del på upplägget.

Just nu tänker jag så här: Tvåändsstickning är ju inte svårt, bara något annorlunda än ”vanlig sticknig”. Om man är van att sticka behöver man varken titta eller tänka på vad man gör. Då är det svårt att sticka på ett annorlunda sätt utan att falla tillbaka i gamla vanor.

Detta får bli startpunkten för kursen. Vi börjar med gråvantar. Så får det bli.