22
jun 13

Pärlbroderi

Här fortsätter rapporteringen från kursavslutningen på HV:s fortsättningskurs III i konstsömnad.

Två måndagskvällar behandlade pärlbroderi. Vår kursledare visade massor av vackra broderier som bygger på kurdisk tradition. Jag väljer att visa mössan nedan med intressanta stygn.

Själv är jag, som tidigare sagt, inte särskilt intresserad av pärlbroderi. Jag tog dock tillfället i akt ock sydde fast några pärlor och paljetter på min Crazy Quilt från tidigare kursmoment.

Mina kurskamrater var betydligt flitigare och kreativare än jag. Idén att smycka knappar med pärlor lockade mig.

Nedan följer några broscher.

… och lite fria fantasier.

Visst måste jag erkänna att det blev fint. Man ska ju aldrig säga aldrig. Jag kanske plockar fram lite pärlor och testar en vacker dag.

Nu är det bara två kursmoment kvar. Nästa moment handlar om Yllebroderi och det avslutande momentet handlar om Berättande broderi.

 


19
jun 13

Sashiko

Så kom turen till avsnittet Sashiko, en japansk teknik som bygger på förstygn. Tekniken används traditionellt för att laga, förstärka och quilta. Idag används Sashiko i avancerad konstsömnad och har en strikt uppsättning regler man bör följa.

Jag tjuvstartade lite med en kurs på Slöjdhuset och var riktigt stolt över detta verk. Men när jag fick höra vår lärare Ann-Margret Wallner presentera tekniken och visa sina arbeten, insåg jag, att det fanns mycket att lära. Motiven kunde ritas upp bättre och stygnen borde vara mycket jämnare. Dags för teknikövning.

Vi testade att sy på olika tyger och med skiftande garnkvaliteter.

Därefter koncentrerade jag mig på ett lite större, men inte så komplicerat arbete för att träna mig att sy jämna och fina stygn. Inte helt lätt.

Vi valde alla olika infallsvinklar och lösningar. Här visas några av mina kurskamraters arbeten:

Sashiko är en mycket användbar teknik, som jag helt säkert kommer att fortsätta med. Först ska jag lappa och laga mitt älsklingsnattlinne, som på sina ställen är helt tunnslitet. På nätet finns exempel på plagg lagade så att bottentyget knappast syns längre, både rörande och charmigt. Mitt hjärta klappar lite extra för omsorgsfullt vårdade textilier.

Här kan du hitta några inspirationsbilder från Pinterest.

Nästa rapport från kursavslutningen handlar om pärlbroderi, något som jag faktiskt inte alls såg fram emot. Bling, bling är inte min melodi.


17
jun 13

Brodera på stickat

Konstsömnadskursen innehöll ett avsnitt där vi broderade på stickat. Tolkningen av uppgiften var väldigt vid. Några av oss räknade maskor, andra broderade fritt. Material och kvalitet skiftade, tunt, grovt, handstickat, maskinstickat, trikå etc. Någon testade även att brodera på tovat.

Själv valde jag att testa maskbundet broderi på prover från fortsättningskurs II i stickning, som gick parallellt med konstsömnadskursen. Jag skrev lite om det här, sedan använde jag även denna provkofta för ytterligare försök med broderi på stickat.

Det är inte helt lätt att brodera på stickat om man ska behålla stickningens elasticitet.

Mina kurskamraters arbeten visade prov på både kreativitet och skicklighet:

 

 

De flesta bilderna talar för sig själv, men denna mössa kräver kanske en förklaring. Det är en tunnare mössa helt täckt av stora kedjestygn med flera trådar mohairgarn. Fyndigt tycker jag.

Jag förundras över hur olika vi löste uppgiften och är helt säker på att jag kommer att experimentera vidare med broderi på stickat.

Vill du se fler exempel på broderat på stickat kan du besöka vår kursledare Katarina Evans blogg. Hon visar både eget material, inspirationsmaterial till kursen och bilder från själva kursarbetet.

Nästa blogginlägg från kursavslutningen i konstsömnad kommer att handla om Sashiko.


16
jun 13

Maskinbroderi igen

Här kommer en liten bildsvit från konstsömnadskusens avslutande presentation av årets arbeten. Denna gång handlar det om Maskinbroderi. Mitt maskinbroderi presenterades här. Nu visas mina kurskamraters.

Kursavsnittet inleddes med en formgivningsövning. Uppgiften var att arbeta med begreppet arkitektur. Alla var inte helt trogna temat, eftersom avsnittet också bjöd på nya tekniker att prova, vilka ibland tog över. I mitt tidigare inlägg om maskinbroderi skrev jag om lurvsöm och pricksöm. Jag koncentrerade mig på pricksöm.

Eileene använde lurvsöm.

Broderierna innehöll även applikation, ibland med okonventionellt material. Kaviartuber, tomatpuretuber etc. har ofta en guldfärgad insida. I bilderna ovan användes dessa till hustaket, stjärnan och solen.

Anna tar fasta på temat arkitektur och utgår från denna bild på Lunds universitetsbibliotek i sitt arbete.

Bilden innehåller många detaljer, som kräver renodling innan broderiet blir helt klart. Vi planerar en återträff till hösten och jag är nyfiken på hur denna bild utvecklas.

Gingen utgick också från en bild av ett hus, men av helt annat slag. Innerpåsen från en kaffeförpackning återspeglar ljuset i byggnadens glaskonstruktion.

Till slut visas Astas tre bilder. Vi var alla förundrade över, hur hon alltid lyckades sy tre gånger så mycket som vi andra och hon blev dessutom klar med sina arbeten. Dessa bilder var monterade på kilramar.

Asta började med att applicera kvadratiska lappar på ett bottentyg och använde sedan tunna tyger i ett collage.

Den ena iden ger den andra, säger Asta, och jobbar vidare med nästa bild.

… och därefter ytterligare en, där arkitekturtemat återkommer i form av siluett av en stad.

Kursen har förändrat min syn på maskinbroderi. Tidigare har jag tyckt att kärnan i broderiet är handens arbete. Om man inte broderar för hand, kan man lika gärna avstå helt.

Jag har också associerat maskinbroderi med tekniskt avancerade symaskiner, som programmeras med en bild och sedan syr själva. Brodösens uppgift reduceras till att byta tråd i maskinen. Hur kul är det?

Nu har jag insett, att maskinbroderi inte kräver någon avancerad utrustning. Det enda som krävs av symaskinen är, att man kan koppla bort tygmatningen och sätta stygnlängden till noll. Sedan är det du själv som styr, mycket roligare och mycket kreativare.

Nästa rapport från kursavslutningen handlar om att brodera på stickat.


08
jun 13

Boutis ???

Jag hade inte ens hört ordet förrän Ann-Margret Wallner, med entusiasm delade ut små materialsatser och visade några exempel.

Boutis är en typ av fransk quiltning, där man syr kanaler, som proppas fulla mer löst spunnet bomullsgarn.

Två bitar av fin bomullsbatist tråcklas samman. Sedan ritar man upp ett mönster med en hård blyertspenna. De båda tygstyckena sys samman med små förstygn i mönstrets linjer, så att kanaler bildas.

Därefter fyller man kanalerna med bomullsgarn, med en lång grov nål, från baksidan. Förvånansvärt mycket garn kan petas in i kanalerna.

Bilderna är från kursavslutningen i Konstsömnad FK III på HV. Bilden ovan visar hur motivet delvis är fyllt.

Denna bild visa mitt eget broderi. För att vara ett första försök är jag nöjd, trots att fyllningen inte är helt jämn. Men det är väl som i all andra sammanhang, övning ger färdighet.

När broderiet är klart ser det lite solkigt ut men näste steg i processen är att koka det med lite tvättmedel. Nästa bild visar ett tvättat broderi.

Nu kan man montera en kudde, sy en nåldyna, dekorera en blus el dyl.

Nästa rapport från kursavslutningen kommer att handla om maskinbroderi.


01
jun 13

Tvåändsstickade sockor och annat sockprat

Favoritteknik när det gäller stickning är tvåändsstickning. Vi har en rik sticktradition i Sverige och det finns mycket intressant att se och inspireras av på våra museer.

Men man behöver inte alltid hålla sig till det traditionella. Tekniken inbjuder till utveckling av nya mönster med ett eget uttryck, tex med tråden på rätsidan kan man forma mönster, som inte är möjliga med andra sticktekniker.

Här testar jag diagonalställda rutor i ett strumpskaft.

När det blir dags för hälen väljer jag en kilhäl i stället för traditionell tvåändsstickningshäl, framför allt därför att sockan blir vidare och lättare att sätta på foten.

Jag lärde mig att sticka denna typ av häl av min mormor redan som barn. Hon lärde mig att sticka vantar och sockor efter mina egna händer och fötter. En gång har jag provat att använda en beskrivning. Det var på HV:s stickkurs och då blev sockorna för trånga. Dessa sockor visas här.

I fortsättningen håller jag mig till mormors tips. Inför varje vinter såg hon till att det fanns minst 20 par rejäla raggsockor i morfars socklåda. Han jobbade som linjearbetate utomhus i Norra Dalarna, mot norska gränsen, det värsta köldhålet i Sverige, och svarade för att de avlägsna byarna i fjällvärlden fick telefon.

Ibland stickade mormor nytt, men hon var en fena på att stoppa och sticka nya hälar och tåpartier på slitna sockor. Gamla strumpskaft blev ofta starten på ett par nya sockor. Det blev ibland tvåändsstickning på hällappen, ibland sk Äppelbohäl. Hälarna var alltid förstärkta på något sätt. Det fanns inte så mycket tid till mönsterstickning och dekoration.

– Sånt bjäfs, sade hon, med lite förakt i rösten.