Andra kursdagen innehöll inte så mycket nytt för mig. Vi påbörjade ett arbete som kommer att sträcka sig över flera, kanske alla kurshelger. Vi ska sticka en minikofta med prov på olika uppläggningar, kanter, avslutningar, knapphål, sömmar, etc. Innan vi börjar att öva på montering är det en hel del stickning som ska göras. Jag börjar med en liten ärm.
Vi lade upp maskorna med dubbel korsuppläggning i en avvikande färg, för att den skulle synas bra. Men jag gjorde misstaget, att även sticka första varvet i den avvikande färgen, vilket inte var meningen.
Efter uppläggningen kommer vriden resårstickning. Jag har aldrig stickat vriden resår tidigare, eftersom jag inte förstått vitsen med det – och inte blir det snyggare än vanlig resårstickning heller. Men vriden resår blir fastare än vanlig resår och det är bra om man stickar i mindre elastiska garner såsom bomull eller lin. I ull är det onödigt enligt min mening, men det är alltid roligt att testa något nytt.
Vi fick ett par tips om hur man får en fin anslutning mellan vriden resår och slätstickning:
1. Anslutningen blir mer distinkt om man, på det första slätstickade varvet, vrider de räta maskorna ovanför de maskor som är vridna i resåren.
2. Anslutningen blir också finare om man fortsätter med den tunnare stickan första varvet på slätstickningen, samt att gör ev ökningar i detta första släta varv. Ökningarna placeras ovanför resårstickningens avigmaskor. Byt till den grövre stickan på andra slätstickade varvet.
3. Om vi sedan ska vara riktigt nördiga görs ökningarna så att de vänder mot höger på högra sidan av plagget och till vänster på den vänstra sidan av plagget. Men, har detta någon betydelse i ökningar på första varvet efter resåren? Om man använder en tunnare sticka och placerar ökningarna ovanför avigmaskorna i resårstickningen bör de redan vara näst intill osynliga.
Det viktigaste från den andra dagen var nog knapphålen och framkanten på framstycket. De ska jag skriva om i ett kommande inlägg.