12
Jul 15

Ores herravantar klara

Under förra årets kurs påbörjades dessa vantar inspirerade av herrvanten från Ore.
image

I år fick vi se dem klara. Fina eller hur?

image


11
Jul 15

Ores damvante

Nu är årets kurs i tvåändsstickning i Näset avslutad, och vi hälsar varandra med ”Nästa år i Näset”. Jag förundras över att varje kurs blir olika trots att upplägget är ungefär detsamma. Det beror naturligtvis på att deltagarna sätter sin prägel genom val av inspirationsmaterial och vår kursledare Beibritts mantra ”tvåändsstickning är möjligheternas teknik” visar sig åter igen stämma.

Under tidigare år har orevanten, dam varit den absolut populäraste vanten att påbörja under kursen och det fanns flera sådana vantar bland exemplen på tvåändsstickat som deltagarna hade med sig. Men i år fastnade man för annat.

Idag visar jag ett par bilder som influerats av Ores damvante.

image

Till vänster i bilden ser vi en vante som innehåller alla de typiska elementen för Ores damvante.

– Vit botten, med röda mönsterbårder.
– Uppläggningsvarv med en röd bindetråd.
– Enkla bårder med avigvarv i rött och eller polkaeffekt med var annan maska rött och var annan vitt.
– Kragen något vidare än vanten i övrigt.
– ”Midja” med några krokvarv avslutar mudden.
– Kiltumme med ökningar i ena sidan.
– En diskret dekoration vid tummen i zig-zagmönster med krokmaskor, i detta fall även med röda prickar.

Ovanför vanten skymtar en mudd med samma uttryck. Vi ser:
– Uppläggningsvarv med röd bindetråd.
– En fläta stickad i med två avigvarv där var annan maska är röd och var annan vit.
– Ovanför flätan ser vi staplar av sk o:n.

image

Den här vanten påminner om orevanten, men skiljer sig på några punkter.
– Uppläggningen har svart garn i maskorna, men bindetråden är fortfarande röd.
– Mudden har röd bakgrundsfärg med vitt mönster, det vanliga är röd bård på vit botten.
– På handens ovansida finns en liten diamantformad dekoration med krokmaskor. Handens ovansida brukar vara helt slätstickade förutom tumdekorationen.

På den övre bilden ser vi, till höger, en vante som är stickad i tvåändsstickning men saknar de flesta kännetecknen på en traditionell vante. Tvåändsstickningen erbjuder möjligheter som inte kan åstadkommas med andra sticktekniker.


09
Jul 15

Oreinspirerat under tvåändsstickningskursen 2015

Kursen i tvåändsstickning är redan inne på sin tredje dag. Vi arbetar utifrån inspirationsmaterial och fördjupar oss i sådant var och en finner intressant. Jag kommer att ägna några kommande blogginlägg åt att presentera delar av detta material och börjar med inlånat från bybor.

Några orebor har bidragit till kursen genom att låta oss ta del av äldre stickade alster från Ore.

Vi fick låna denna fästmansgåva som har tillhört en man född 1849. Vantarna är idag ca 150 år gamla. Det är herrvanten till oredräkten med traditionell färgskala och mönstring, men där stickerska utformat bårderna efter eget huvud.

image image

image

Genom att studera äldre stickat har vi förstått att själva bårderna stickades med ”vanlig” tvåfärgsstickning utan att sno tråden på baksidan av arbetet, vilket annars är kännetecknande för tvåändsstickning.

image

Vi fick också låna denna nystickade mössa/spelmansluva med mönsterbårder hämtade från de gamla vantarna ovan. Mössan är inte tvåändsstickad. Kanske någon av kursdeltagarna översätter mönstret till tvåändsstickning.

Nedan visas ett par kyrkvantar från 30-talet som nu hunnit bli 85 år gamla. Dessa vantar är inte heller stickade i tvåändsstickning, men ändå intressanta att studera.

image

image

Slutligen kommer vi till det riktigt unika, ett par välanvända, slitna och lagade tvåändsstickade vardagsvantar som vittnar om hur man tog vara på sina textilier till sista tråden. Vantarna är stickade på muddar i avvikande material som är enklare än i själva vanten, inte lika mjukt och glansigt. Uppläggningen vittnar om att muddarna kan ha tillhört något annat plagg, vantar eller tröjärmar och de kan till och med vara maskinstickade.

image Garnet är mycket mjukt och glansigt och måste ha varit oerhört slitstarkt trots att det är tunt och smidigt.

imageDet unika med denna vante är att den forfarande är bevarad. I regel fick endast finplaggen leva vidare. Vantarna har tillhört en kvinna som levde mellan åren 1911 och 1984. När de blev alltför slitna att användas till vardags tjänade de som trädgårdsvantar under många år. De omsorgsfullt utförda lagningarna visar att man vårdade sina plagg och inte lät något användbart förfaras, långt innan återbruk blev ett mode.


18
Jul 12

Tuppen från Ore

Precis som tuppen bar männen i Ore den färggrannaste skruden.

Detta är en detalj från Inger Wallins brudgumsvante som visades i förra inlägget.

Bakgrundsfärgen är naturfärgad mörkbrun. Bårderna varierar i utförandet. De är stickade i gult, grönt och blått mot en röd bakgrund.

Tumdekorationen består i regel av en eller flera zig-zagbårder på utsidan av vanten och en rand över en maska på insidan.

Till mansdräkten hör även en handkåk. Denna saknar ännu den täta kavelfransen som ska sticka fram under rockärmen.

Alla dessa arbeten är analyserade och stickade av Inger Wallin.


17
Jul 12

Besök av stickerska från bygden

Nu är kursen i tvåändsstickning slut och jag sitter här och försöker sortera mina bilder och intryck.

Denna vecka tänker jag bjuda på några axplock från kursen.

En dag fick vi besök av Inger Wallin. Hon har med stort engagemang och noggrannhet studerat äldre plagg och dräktskick från Ore.

Inger har försökt att återskapa gamla orevantar och efterliknat färg, modell, mönster och stickfasthet så långt det varit möjligt. Hennes vantar är stickade i ett äldre tunt garn från Bergå i 12/2 och 10/2.

Vilken fest när hon dukar upp innehållet i sin korg.

Brudgumsvante från Ore.

Damvante från Ore.

I nästa inlägg visas mer.


16
Jul 12

Vi visar varandra

Fjärde och sista kursdagen visar vi varandra pågående och avslutade arbeten.

Ovan ser vi Hillys fina basker som snart är klar.

Hilly har också stickat ett fint glasögonfodral.

Beibritts vantar med djupmaskor gör oss stumma av beundran.

Kerstin L’s miniatyrvantar går inte heller av för hackor.

Gunilla stickar vantar. Först vanlig resår, sedan slätstickning med två ändar, fast och jämnt. Det kommer att bli utmärkta arbetsvantar.

Carla visar en utsökt basker med tillhörande vantar.

Detta var några av läckerbitarna vi visade varandra.

Kursdeltagarna hade mycket varierade kunskaper och erfarenheter av tvåändsstickning. Men Beibritts huvudbudskap gäller oss alla.

– Gör aldrig avkall på kvalitén.
– Fuska inte med tekniken.
– Sticka hårt och fast.
– Använd den bästa kvalitén på garn, alltid z-tvinnat.

Vi tar till oss detta och gör så gott vi kan tills vi ses igen, nästa sommar, vecka 28, tisdag till fredag – om Gud vill och vi har hälsan.


15
Jul 12

Fin zig-zaghoptagning

Tredje kursdagen gjorde vi en fin hoptagning som passar bra på vantar med mönster i krusmaskor. Jag lärde mig alltså något nytt även denna dag.

Under eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Norrboda gammelgård. Där finns några gamla tvåändsstickade alster att beskåda, gråvantar, orevantar och en fin handkåk.

Vad är krusmaskor? Ett exempel finns på handlåken ovan. Krusmaskorna bildar det diskreta ytmönstret. Som du säkert vet används två trådar vid tvåändsstickning. Var annan maska stickas med den ena tråden och var annan med den andra. Utmärkande är även att trådarna snos om varandra på baksidan av arbetet. Men, när man stickar krusmaskor läggs den ena tråden framför arbetet, trådarna snos inte om varandra och ett fint ytmönster bildas.

Vad är då en handkåk? Jo, en mudd som männen bär till folkdräktens ytterrock på vintern. Endast den fylliga kavelfransen sticker fram under ärmen.


12
Jul 12

Studiebesök på Ore hembygdsförenings magasin

Andra kursdagen gjorde vi ett studiebesök på Ore hembygdsförenings magasin. Trots att jag varit där tidigare fick jag även idag lära mig något nytt.

1. När man gör hoptagningar på mudden till orevanten ska dessa placeras glest och lite oregelbundet, absolut inte på en linje ovanför varandra (vilket är fallet i Leksand). Hoptagningarna ska vara så osynliga som möjligt.

2. Man gör hoptagningar på alla fyra stickorna på fingertopparna så att de blir mer rundade än om man skulle göra hoptagningarna på ”vanligt” sätt, i sidorna.


10
Jul 12

Slösa inte på färgen

image

Idag startade den årliga kursen i tvåändsstickning i Näsets bystuga i Furudal och jag fick lära mig något nytt.

När man förr stickade större plagg såsom ärmar och långa strumpor användes vitt eller möjligen svagt naturfärgat garn. Det visste jag redan.

Sedan färgades plaggen i önskad färg, ofta rött. Det visste jag också.

Men ibland, t ex för att spara på den dyrbara färgen, vek man in delar av plagget och sydde ihop så att färgen inte skulle tränga in. Den rosa färgen på strumpskaftet ovan är ett exempel på detta. Det visste jag inte.
image

Vi tittade också på den vackra bården på ett gammalt strumpskaft som burits av av vår kursledare Beibritt Risbergs mormor som föddes på 1880-talet. Glöm slit och släng, skriv in dina tvåändsstickade plagg testamentet.


05
Jun 12

Orevantar på nätet

Jag fortsätter att jobba med orevanten, letar på nätet och planerar att så småningom göra en beskrivning. På nätet fanns inte så mycket men på ”Digitala museet” fann jag fyra vantar från Ore. Två av dessa var damvantar med något olika utförande.
image

Länk till vante 1.

image

Länk till vante 2.

Dalarnas museum har gett ut en fin bok som är en introduktion till museet fasta dräktutställning. Omslagsbilden visar den vackra vinterskruden från Ore, med en kvinna som tar på sig sina vita vantar. Boken kan köpas på museet, men den finns även på Adlibris.se.

image

Dräkt & textil i Dalarnas museum (Häftad)
av Kerstin Anker.