Vi visar varandra

Fjärde och sista kursdagen visar vi varandra pågående och avslutade arbeten.

Ovan ser vi Hillys fina basker som snart är klar.

Hilly har också stickat ett fint glasögonfodral.

Beibritts vantar med djupmaskor gör oss stumma av beundran.

Kerstin L’s miniatyrvantar går inte heller av för hackor.

Gunilla stickar vantar. Först vanlig resår, sedan slätstickning med två ändar, fast och jämnt. Det kommer att bli utmärkta arbetsvantar.

Carla visar en utsökt basker med tillhörande vantar.

Detta var några av läckerbitarna vi visade varandra.

Kursdeltagarna hade mycket varierade kunskaper och erfarenheter av tvåändsstickning. Men Beibritts huvudbudskap gäller oss alla.

– Gör aldrig avkall på kvalitén.
– Fuska inte med tekniken.
– Sticka hårt och fast.
– Använd den bästa kvalitén på garn, alltid z-tvinnat.

Vi tar till oss detta och gör så gott vi kan tills vi ses igen, nästa sommar, vecka 28, tisdag till fredag – om Gud vill och vi har hälsan.

Tags: ,

5 comments

  1. Vilken underbar kurs du är på! Det är roligt att lära sig nya saker – så trist om man vore “fullärd” ;-))

    • Vi ordnar denna kurs varje sommar på mitt lantställe i Furudal. Vi har haft stor hjälp av Ore hembygdsförening som låtit oss ta del av sina samlingar. Jag tror att detta är åttonde gången vi genomför detta arrangemang och man upptäcker alltid något nytt.

  2. Tack för årets kurs! Det är roligt att vara med, och det blev 4.e året på raken som jag är med, och det är en speciell känsla att sitta i i mormors gamla skola och sticka! Även jag lärde mig lite nya saker, och fick öva på uppläggningarna, det var roligt! Det var också roligt att vara till stor hjälp med översättningen till engelska för våra gäster från Holland! Nya kontakter är roligt, och jag ser fram emot nästa år!

    • Tackar för din insats. De holländska kursdeltagarna gav en ny dimention till kursen. Man fär träna sig att se det gamla vanliga med nya ögon.

  3. Så roligt att ni håller liv i tvåändstickningen! Jag månar om att alla gamla sticktekniker ska få överleva och även stickkunskapen som helhet. Det är inte vanligt att stickningen överförs från mor till dotter längre, så alla som håller kurser och delar med sig av kunskaper borde få medalj!