De flesta tvåändsstickade vantar som finns bevarade på bygdegårdar och museer är ofta vackert dekorerade finvantar, kanske brudvantar. Men jag vågar påstå att de flesta vantar som fanns på gårdarna var av ett helt annat slag, nämligen varma och slitstarka arbetsvantar.
Tvåändsstickningstekniken är främst bevarad i skogslänen, både i Sverige och Norge där behovet av extremt varma vantar var störst. Vantar slets naturligtvis ut. Bara finvantarna som endast användes till fest och helg finns bevarade.
Gråvantarna ovan är funna på soptippen i Furudal av Inger Wallin och kan nu beskådas på Norrboda Gammelstad som drivs i Ore hembygdsförenings regi.
Här ser vi vantar som använts under lång tid och där de utslitna delarna flera gånger ersatts av nystickade. Högervanten har tumme och pekfinger som underlättar arbetet i skogen. Vantarna tillhör Gerd Lång, Näset, Furudal.
Nedan ser vi fler av hennes tvåändsstickade vantar av liknande typ.
Samtliga vantar ovan är stickade under 20-40-talen.
Vantmuddarna är stickade i vanlig resårstickning, som började bli vanligt när skolslöjden introducerade nya stickmetoder. Resårstickningen passar bra på arbetsvantar där passformen är viktig. De måste ju sitta stadigt på handen. Det går inte att tvåändssticka resår.
Man lärde ut tvåändsstickning i skolorna så sent som på 30-talet, i alla fall i Dalarna. Min mamma som gick i skola i Sörsjön, en by mellan Sälen och Särna i Nordvästra Dalarna lärde sig tvåändsstickning i skolslöjden i slutet av 30-talet.
Under kursen i tvåändsstickning på Sollentuna slöjdgille stickar vi egna gråvantar. Men de behöver varken vara grå eller ens enfärgade. Man kan göra några ränder på muddarna, sticka tvåändsstickningen med två färger och till och med byta färg för att uppnå olika färgeffekter.
Om det är någon av er kursdeltagare som har ett par gamla utslitna vantar, där muddarna är välbehållna, så kan ni ta tillvara muddarna på samma sätt som ovan och sätta maskorna på stumpstickor till första kursträffen.
Syftet är att lära sig den grundläggande tekniken i tvåändsstickning och samtidigt sticka varma, användbara och välsittande vantar.
Tags: gråvantar, Grundkurs i tvåändsstickning, Sollentuna slöjdgille, vantar
Fina rejäla vantar. Roligt att se att det finns bevarade exemplar kvar. Många hälsningar /Lars
Jag gillar verkligen vantarna där man stickat om slitna delar. Så långt från ”slit och släng” man kan komma. Omsorg och respekt är nog de ord jag vill använda för att beskriva dem.
Inspirerande! Jag har just tappat bort mina fina tunna tvåändstickade vantar och behöver ett par nya. Kanske tar jag tillvara muddar från ett par utslitna vantar och stickar vidare. Ska fundera lite.
Det ser ut som en utmärkt ide.