Under förra årets kurs påbörjades dessa vantar inspirerade av herrvanten från Ore.
I år fick vi se dem klara. Fina eller hur?
Nu är årets kurs i tvåändsstickning i Näset avslutad, och vi hälsar varandra med ”Nästa år i Näset”. Jag förundras över att varje kurs blir olika trots att upplägget är ungefär detsamma. Det beror naturligtvis på att deltagarna sätter sin prägel genom val av inspirationsmaterial och vår kursledare Beibritts mantra ”tvåändsstickning är möjligheternas teknik” visar sig åter igen stämma.
Under tidigare år har orevanten, dam varit den absolut populäraste vanten att påbörja under kursen och det fanns flera sådana vantar bland exemplen på tvåändsstickat som deltagarna hade med sig. Men i år fastnade man för annat.
Idag visar jag ett par bilder som influerats av Ores damvante.
Till vänster i bilden ser vi en vante som innehåller alla de typiska elementen för Ores damvante.
– Vit botten, med röda mönsterbårder.
– Uppläggningsvarv med en röd bindetråd.
– Enkla bårder med avigvarv i rött och eller polkaeffekt med var annan maska rött och var annan vitt.
– Kragen något vidare än vanten i övrigt.
– ”Midja” med några krokvarv avslutar mudden.
– Kiltumme med ökningar i ena sidan.
– En diskret dekoration vid tummen i zig-zagmönster med krokmaskor, i detta fall även med röda prickar.
Ovanför vanten skymtar en mudd med samma uttryck. Vi ser:
– Uppläggningsvarv med röd bindetråd.
– En fläta stickad i med två avigvarv där var annan maska är röd och var annan vit.
– Ovanför flätan ser vi staplar av sk o:n.
Den här vanten påminner om orevanten, men skiljer sig på några punkter.
– Uppläggningen har svart garn i maskorna, men bindetråden är fortfarande röd.
– Mudden har röd bakgrundsfärg med vitt mönster, det vanliga är röd bård på vit botten.
– På handens ovansida finns en liten diamantformad dekoration med krokmaskor. Handens ovansida brukar vara helt slätstickade förutom tumdekorationen.
På den övre bilden ser vi, till höger, en vante som är stickad i tvåändsstickning men saknar de flesta kännetecknen på en traditionell vante. Tvåändsstickningen erbjuder möjligheter som inte kan åstadkommas med andra sticktekniker.
Kursen i tvåändsstickning är redan inne på sin tredje dag. Vi arbetar utifrån inspirationsmaterial och fördjupar oss i sådant var och en finner intressant. Jag kommer att ägna några kommande blogginlägg åt att presentera delar av detta material och börjar med inlånat från bybor.
Några orebor har bidragit till kursen genom att låta oss ta del av äldre stickade alster från Ore.
Vi fick låna denna fästmansgåva som har tillhört en man född 1849. Vantarna är idag ca 150 år gamla. Det är herrvanten till oredräkten med traditionell färgskala och mönstring, men där stickerska utformat bårderna efter eget huvud.
Genom att studera äldre stickat har vi förstått att själva bårderna stickades med ”vanlig” tvåfärgsstickning utan att sno tråden på baksidan av arbetet, vilket annars är kännetecknande för tvåändsstickning.
Vi fick också låna denna nystickade mössa/spelmansluva med mönsterbårder hämtade från de gamla vantarna ovan. Mössan är inte tvåändsstickad. Kanske någon av kursdeltagarna översätter mönstret till tvåändsstickning.
Nedan visas ett par kyrkvantar från 30-talet som nu hunnit bli 85 år gamla. Dessa vantar är inte heller stickade i tvåändsstickning, men ändå intressanta att studera.
Slutligen kommer vi till det riktigt unika, ett par välanvända, slitna och lagade tvåändsstickade vardagsvantar som vittnar om hur man tog vara på sina textilier till sista tråden. Vantarna är stickade på muddar i avvikande material som är enklare än i själva vanten, inte lika mjukt och glansigt. Uppläggningen vittnar om att muddarna kan ha tillhört något annat plagg, vantar eller tröjärmar och de kan till och med vara maskinstickade.
Garnet är mycket mjukt och glansigt och måste ha varit oerhört slitstarkt trots att det är tunt och smidigt.
Det unika med denna vante är att den forfarande är bevarad. I regel fick endast finplaggen leva vidare. Vantarna har tillhört en kvinna som levde mellan åren 1911 och 1984. När de blev alltför slitna att användas till vardags tjänade de som trädgårdsvantar under många år. De omsorgsfullt utförda lagningarna visar att man vårdade sina plagg och inte lät något användbart förfaras, långt innan återbruk blev ett mode.
I väntan på kursen i tvåändsstickning kommer ett bloggtips från en tidigare kursdeltagares blogg. Läs här ->
Jag har också stickat Moravantar, en materialsats från hemslöjden i Mora. Tyvärr är inte passformen perfekt, korta och breda. Beskrivningen bör justeras lite. Du kan läsa om dem här-> och här->
Här visas sommarens andra stickprojekt. Juli är tvåändsstickningsmånad för mig. Då genomför vi en kurs i tvåändsstickning på mitt lantställe i Furudal, norr om Rättvik. I juli blev alltså dessa sockor, som jag skrivit om tidigare, klara och nu tas de snart i bruk. Jag bor med golvdrag ock kakelugnsbrasor, så ett extra lager isolerande ull är ett måste. Fler bilder på sockorna finns på ravelry.
Du kan redan nu börja drömma om en härlig tvåändsstickningsvecka sommaren 2014. Skicka ett mail till e@ullabritt.se så sätter jag upp dig på intresselistan till nästa års kurs och du får mer information framåt våren. Genom att läsa sådant jag skrivit om tidigare kurser får du en uppfattning om hur vi lägger upp det. Börja läs här så hittar du länkar till flera rapporter från kurserna. Det är fyra dagar i vecka 28 det gäller.
Favoritteknik när det gäller stickning är tvåändsstickning. Vi har en rik sticktradition i Sverige och det finns mycket intressant att se och inspireras av på våra museer.
Men man behöver inte alltid hålla sig till det traditionella. Tekniken inbjuder till utveckling av nya mönster med ett eget uttryck, tex med tråden på rätsidan kan man forma mönster, som inte är möjliga med andra sticktekniker.
Här testar jag diagonalställda rutor i ett strumpskaft.
När det blir dags för hälen väljer jag en kilhäl i stället för traditionell tvåändsstickningshäl, framför allt därför att sockan blir vidare och lättare att sätta på foten.
Jag lärde mig att sticka denna typ av häl av min mormor redan som barn. Hon lärde mig att sticka vantar och sockor efter mina egna händer och fötter. En gång har jag provat att använda en beskrivning. Det var på HV:s stickkurs och då blev sockorna för trånga. Dessa sockor visas här.
I fortsättningen håller jag mig till mormors tips. Inför varje vinter såg hon till att det fanns minst 20 par rejäla raggsockor i morfars socklåda. Han jobbade som linjearbetate utomhus i Norra Dalarna, mot norska gränsen, det värsta köldhålet i Sverige, och svarade för att de avlägsna byarna i fjällvärlden fick telefon.
Ibland stickade mormor nytt, men hon var en fena på att stoppa och sticka nya hälar och tåpartier på slitna sockor. Gamla strumpskaft blev ofta starten på ett par nya sockor. Det blev ibland tvåändsstickning på hällappen, ibland sk Äppelbohäl. Hälarna var alltid förstärkta på något sätt. Det fanns inte så mycket tid till mönsterstickning och dekoration.
– Sånt bjäfs, sade hon, med lite förakt i rösten.
Sedan 10 år tillbaka har vi arrangerat en kurs i tvåändsstickning på mitt lantställe i Furudal, 3,5 mil norr om Rättvik, i Näsets Bystuga närmare bestämt. Mina blogginlägg från förra årets kurs finns här. Rapport från 2006 års kurs finns här.
I går skrev jag till personerna på intresselistan, men det finns plats för fler. Kontakta mig på e@ullabritt.se eller i kommentarsfältet om du vill vara med.
Här kommer brevet:
Hej alla tvåändsstickare!
Visst planerar vi en tvåändsstickningskurs/workshop i Näsets bystuga även denna sommar.
För er som varit med tidigare fungerar stickveckan ungefär som tidigare år, dvs som en workshop, där vi hjälper varandra framåt. Jag räknar med att några av er kan visa vissa moment som andra vill lära sig. Beibritt kommer som tidigare att särskilt ägna sig åt nybörjarna.
Meddela gärna om det är något särskilt område du vill ha belyst och om det är något särskilt ni vill visa.
De senaste åren har vi genomfört några sidoarrangemang. I år har jag inte möjlighet att vara motor i sådana arrangemang, men det är ju möjligt kursdeltagarna själva ordnar någon utflykt eller något studiebesök.
– Ore dräktkammare, hembygdsföreningens samlingar i kommunalhuset och hantverksdagen i gammelstan, Norrboda har besökts under de senaste kurserna.
För ett par år sedan året besökte vi Karin Kahnlund i hennes verkstad. Karin håller nu på att flytta till Stockholm, så ett sådant arrangemang är inte möjligt just nu. Jag har laddat upp med lite av hennes z-tvinnat från Wåhlstedts i färger som Karin låtit färga in, så det kommer att finnas några härvor för den som vill köpa.
Tidigare år diskuterade vi ett besök i Textilkammaren i Zorns gammelstad i Mora, samt Wåhlstedts textilverkstad – men det visade sig lite krångligare att arrangera pga avståndet, men det är ju intressanta besöksmål.
KURSFAKTA:
Kursplats: Näsets bystuga, Näsets by i Furudal
Kurstid: tisdagen den 9:e juli – fredagen den 13:e juli kl 9 – 13
Pris: 500 kr – betalas till föreningens postgirokonto. Betalningsinformation skickas ut efter anmälan. Allt arbete med kursen är ideellt, kursavgiften går oavkortat till bystugans verksamhet.
Förtäring: Kaffe med dopp ingår i kurspriset. Det finns tyvärr ingen lunchservering i bystugan, men man kan värma medhavd lunch.
Medtag: Strumpstickor nr 2,5, z-tvinnat garn, helst ljusa färger, ev påbörjat arbete. Något tvåändsstickat som du vill delge övriga kursdeltagarna. Böcker, artiklar o dyl till stöd i kursarbetet.
Utrustning i övrigt: Nystpinne, garnvinda etc. är alltid bra att ha. Jag tar med det jag har hemma, men kan du ta med är det bra.
Övrigt: Om du kommer till Furudal redan på måndagen så är du välkommen till bystugans hantverksutställning. Ordinarie öppettid är 13 – 16.
Samverkan: Detta arrangemang genomförs i samverkan med ABF – Rättvik
Varmt välkomna till kursen!
Hör av dig så fort som möjligt om du vill vara med.
Med vänliga hälsningar
Ulla-Britt Önnestam
Djupmaskor används inte traditionell tvåändsstickning, utan har utvecklats i modernare tillämpningar.
Djupmaskor kan användas till strukturmönster, som i bilderna nedan.
Djupmaskor döljer färgen på bakomliggande maska, så man kan sticka rutigt, trots att varannan maska stickas med den ena färgen och varannan maska med den andra färgen. Magi?
Vad är då en djupmaska?
Det är inget magisk alls. Man lägger ena tråden på framsidan av arbetet. Stickar en rät maska med tråden på baksidan av arbetet. Sedan lägger man tillbaka tråden från framsidan av arbetet igen. Tråden ligger helt enkelt framför den senast stickade maskan i stället för bakom som vid slätstickning.
Vi tränar på djupmaskor på teknikprovet.
Maskorna ser nästan ut som resårstickning. Men det är två maskor slätstickning följd av två djupmaskor.
Gör så här:
Sticka två räta maskor.
Lägg fram den bakre tråden framsidan av stickningen.
Sticka nästa maska rät med tråden bakom stickningen.
Lägg tillbaka tråden på framsidan till baksidan. Tråden kommer nu att ligga som ett litet ”streck” framför den senast stickade maskan.
Lägg fram fram den andra tråden, dvs tråden från den senast stickade maskan.
Sticka nästa maska rät med tråden på baksidan av stickningen.
Lägg tillbaka tråden från framsidan till baksidan.
Du har nu stickat två djupmaskor efter varandra.
Sticka två rätamaskor, två djupmaskor osv i 4 – 5 varv.
Redan efter 3 – 4 varv ser du reliefmönstret växa fram.
Det är inte svårt att sticka djupmaskor, men tidsödande. Det blir mycket flyttande av trådar bakåt och framåt och därför är det svårt att få flyt i arbetet.
Tisdagen före påsk hade vi vår fjärde träff i tvåändsstickningskursen. Kursdeltagarnas övningsvantarna börjar bli klara och många är igång med sina teknikövningar. Övningarna handlade då om krokvarv, kedjegång och o:n. Nästa träff blir på tisdag. Då kommer jag att presentera djupmaskor. Vi ska också fläta en snodd och planera nästa vantprojekt.
Det är dags att planera egna tvåändsvantar från grunden. Många vill sticka ”krus” i vitt. På jakt efter vitt z-tvinnat garn från Wåhlstedts upptäcker jag att det är slutsålt. Man ska spinna nytt, men jag har inte fått besked om när.
Men planera kan vi ju göra i alla fall.
Jag brukar alltid sticka vantar efter min egen hand och utgår från måttet runt handen ett par cm ovanför tumgreppet. Mät din hand, prova och anteckna när du stickar din vante. På så sätt kan du utveckla ett eget grundmönster som sedan kan anpassas det till vilken storlek som helst och till vilket garn som helst.
Det behövs ett masktäthetsprov för att kunna göra beräkningarna. Våra övningsvantar blev, som ni sett, väldigt olika beroende på skiftande handlag, så masktätheten har stor betydelse för slutresultatet.
Hur vill vi/ni ha er vante? Skissa på några ide’er som vi kan diskutera i kursen.