Bland garner, trasor och trådar Man tager vad man haver och gör så gott man kan.

Nu är det bara ärmarna kvar. Jag konstruerar först ett pappersmönster efter följande mått:
Ärmlängd från axel: 57 cm
Ärmlängd från armhålan: 47 cm
Vidd överarm: 48 cm
Vidd handled: 24 cm

Första delen av ärmen är ganska enkel att sticka, först resår 6 cm, sedan ett ökningsvarv och därefter ökningar i sidorna var 4:de varv 30 gånger. Masktätheten 34 maskor på 12 cm är min utgångspunkt. Sedan stickar jag tills ärmen mäter 47 cm. Räknetråden följer med i hela ärmen för att jag ska kunna göra den andra exakt lika.

Jag känner mig betydligt osäkrare när det gäller ärmkullen. Med utgångspunkt från pappersmönstret delar jag ärmens bredd i fyra delar (34 maskor), för att därefter räkna ut hur många varv som krävs för att minska 1/4 av maskantalet och samtidigt få rätt form på ärmkullen. Ögonmåttet styr hur många maskor som ska avmaskas. Det centimeterrutade mönsterpapperet är till stor hjälp.

Därefter tänker jag tråckla i ärmen, prova och göra eventuella justeringar.

Koftans sidsömmar är hopsydda och halskanten stickad. Den väger nu 317 gram och jag känner mig hoppfull inför materialåtgången, 3/5 delar till bålen + kanter och 2/5 till ärmarna låter rimligt.

Provningen visar att ärmhålen är för vida samt att framstyckena är lite för breda ovanför bysten.  Det går kanske att forma ärmhålen något i samband med att ärmarna sys i.  Koftan sitter bra i ryggen och känns lagom lång.

Halsurringningen blev ganska vid, men jag trivs inte i plagg som sitter åt runt halsen, där vill jag ha lite extra vidd.

Jag är alltid orolig att garnet inte ska räcka. Stickgarn Extra tillverkas inte längre så det blir svårt att komplettera. Mitt garn är rester från tidigare projekt samt ett traderafynd. Synd att detta garn inte finns att köpa längre.

När framstyckena är stickade har jag 207 gram kvar. Det ska räcka till två ärmar och halskant. Lite knappt enligt mina beräkningar, kanske ett gränsfall. Håller tummarna.

Framstycken inkl knappslåar väger drygt 180 gram. Det har gått åt ca 80 gram grönt och 100 gram ljusgrått. Bakstycket väger 123 gram. Hur mycket väger ärmarna? Det är frågan just nu.

Jag har en reservplan. Om garnet inte räcker repar jag först upp provlappen, därefter ett glasögonfodral som jag har stickat i detta garn. Om inte det räcker så finns det en tröja djupt ner i mina gömmor som kan slaktas.

Normalt stickar jag ärmar parallellt. Det är ju trist att ha andra ärmen kvar när den första är klar. Dessutom är sannolikheten större att ärmarna blir lika om de stickas parallellt. I detta fall kommer jag inte göra så. Om jag måste ”trolla” för att få garnet att räcka kommer det att synas minst längre ner på ärmarna. Och när första ärmen är klar har jag ju facit. Obehagliga överraskningar i slutspurten  kan därmed undvikas.

Axlarna är 40 maskor breda. Jag vill att de ska slutta något, så jag avslutar med förkortade varv. En bra beskrivning på hur man stickar förkortade varv finns på Stickskolan. Jag vänder efter 30, 20 resp. 10 maskor. Därefter stickas hela varvet där omslaget runt vändmaskorna stickas ihop med vändmaskorna. På nästa varv avmaskas hela varvet.

Nu blir det problem. Jag ska ju göra motsvarande avslutning på framstyckenas axelpartier, men mönsterstickningen drar ihop stickningen mer, så därför hade jag 53 maskor på framstyckenas axlar.

För att inte behöva dela mönsterrapporterna avslutas axeln med enfärgad rätstickning som på bakstycket. Efter lite funderande, bestämde jag mig för att sticka ihop maskor på det första enfärgade varvet. Jag vänder maskorna så att den gröna mönsterfärgen kryper in under en ljusgrå maska och hoppas att mönstret då ska få en naturlig avslutning. Det blir 13 hopstickade maskor.

Du kan se på bilden om du tycker att det funkade. Jag stickade ihop 2 gånger på mönsterpartierna, 3 gånger i ränderna mellan mönsterpartierna och en gång vid ränderna närmas halsurringningen.

Därefter stickade jag förkortade varv som på bakstycket men avmaskade inte. De öppna maskorna syddes med maskstygn mot bakstycket.

Avmaskningen på bakstycket stabiliserar axelsömmen på samma sätt som man inom industrin brukar sy in ett band i axelsömmar för att de inte ska töja sig för mycket. Dessutom är det lättare att sy maskstygnen mot en avmaskad kant än i öppna maskor.

Min ambition är att dokumentera arbetet med denna kofta så väl att jag kan sticka en liknande utan att ställas inför alla små beslut en gång till.

Detta inlägg kommer att handla om framkanter och knappslåar. Vid genomläsning av min text ser jag att ordet framkant kommit att betyda två olika saker. I fortsättningen ska jag försöka vara konsekvent och i använda orden ”slå” eller ”knappslå” för de remsor som sys fast på framstyckena. Med ordet ordet ”framkant” avses de yttersta maskorna närmast koftans mitt-fram-öppning.

Knappslåarna måste planeras redan när midjeresåren stickas. Jag bestämmer mig för 1-1 resår. Slåarna ska vara 12 maskor bred +2 kantmaskor i framkanten och +1 kantmaska i kanten som sys fast. Det betyder att 14 maskor läggs upp för vardera slå på midjeresårerna, plus ytterligare 1 maska, när det blir dags att övergå till mönsterstickning.

I midjeresåren stickas 2 lodräta knapphål. Om knapphålen placeras med ett avstånd motsvarande två mönsterrapporter + ett varv kommer det översta knapphålet att hamna ungefär mitt i halskanten.

Kantmaskor på vänster framstyckes knappslå stickas så här:
– Första varvet på resåren stickas från rätsidan. Den 14:de maskan från slutet på varvet stickas avig.
– Den tredje maskan från slutet på varvet stickas rät.
– Den andra maskan från slutet lyfts som om den skulle stickas avigt.
– Den sista maskan på varvet (kantmaskan) stickas vriden rät.

– Från avigsidan stickas de tre första maskorna avigt, sedan vanlig 1-1resår.

Kantmaskor på höger framstyckes knappslå stickas så här:
Höger framstycke stickas spegelvänt.
– Första varvet på resåren stickas från rätsidan.
– Den första maskan på varvet (kantmaskan) stickas avig.
– Den andra maskan lyfts som om den skulle stickas avig.
– Den tredje maskan stickas rät, därefter vanlig 1-1 resår. Kolla att den 14:de maskan på varvet stickas avig.
– Från avigsidan stickas de tre sista maskorna avigt.

Två lodräta knapphål placeras i denna midjeresår, mellan maska 8 och 9 från framkanten räknat. Jag tänkte först göra knapphålen över två varv, men de blev lite för små, så det fick bli över fyra varv.

När midjeresårerna är klar sätts de 14 slåmaskorna på en bomullstråd. Därefter stickas de mönsterstickade framstyckena på rundsticka, med några extramaskor att klippa i. När framstyckena är färdigstickade, klippkanterna förankrade och uppklippta är det dags att sticka knappslåarna, som sedan sys fast mot plagget.

Så här gjorde jag:
– De 14 maskorna på tråden där mönsterstickningen börjar plockades över på en strumpsticka, 2,5.
– En extra maska (ny kantmaska) lades upp i den sida som ska sys fast mot koftan, totalt 15 maskor.

Enligt ”regelboken” ska jag nu sticka lika många varv som mellan midjeresåren och halsrigning, dvs 132 varv. Räknetråden blir helt nödvändig här.

Det visar sig snart att framkanten stickas betydligt fastare än de mönsterstickade styckena. Framkanten ska hålla in framkanten utan att dra ihop framstyckena, så det måste bli några extravarv.

Efter 44 varv börjar jag sy fast kanten, till en början varv för varv. När knappslån börjar drar ihop framkanten på koften för mycket tar jag två varv i slån för varje varv på framstycket. Slån stickas och sys fast växelvit bit för bit. Ögonmåttet får avgöra vad som blir bäst. Jag är noga med att markera med räknetråden var 4:de varv. Knappslån krävde 171 varv.

Den högra knappslån, med knapphålen, stickas på motsvarande sätt, men spegelvänt.
Avståndet mellan knapphålen är lite drygt två mönsterapporter, 26 – 28 varv.  Nu är det ännu viktigare att sticka och sy fast efter hand, för att inte råka ut för obehagliga överraskningar. Det blir 5 nya knapphål i knappslån och ytterligare ett i halskanten så småningom.

Här visas knappslån från baksidan.