Nu har vi avslutat kurskvällarna med knutsöm och väskbroderiet är nästan klart. Nu återstår bara att ge lite struktur åt den mörkblå bakgrunden och sedan är det dags för monteringen.
Efter knutsömmen gör vi en djupdykning i läggsömmens mysterier, så nästa rapport från nålen kommer att handla om läggsöm.
Min senaste matta är tonad från gult till rött/vinrött, vävd i kypert med dubbla ganska tunna trasor, varav den ena i frotte. Varpen är kraftig svart linmattvarp, med 25 trådar per 10 cm. Denna kvalitet gör att man kan packa trasorna tätt och man får en tjock och stadig matta.
Just nu sprider frottetrasorna en hel del ludd, men det blir nog bättre efter ett antal dammsugningar.
Mattan är 4 meter lång och vävd för en speciell plats. Tyvärr passar den inte längre på sin förutbestämda plats, eftersom vi valde en tapet som inte passar till mattan. Tapeten är jättefin, så mattan måste få ett annat hem. Nu står den hoprullad bakom TV:n.
Åter ett experiment från fortsättningskursen i Konstsömnad på HV. Uppgiften var att arbeta med tunna tyger i lager på lager, i mitt fall organza och tyll på ett bottentyg i bomull. Jag hade jag ingen riktig idé om vart det skulle leda, och jag har ännu ingen klar uppfattning om hur det ska sluta.
Detta broderi har arbetsnamnet ”Mellan hopp och förtvivlan”. Det står uppställt på en stol i vardagsrummet och en vacker dag kommer jag säkert på hur jag ska fortsätta.
De gula blommorna kommer från sovrumsgardinen på landet. De passar bättre här.
Jag har följt 15 minutes play en tid och häromdagen plockade jag fram lite tyglappar och testade metoden att sy ihop smålappar till nya tyger. Här finns en beskrivning av hur man gör. Kreativt, roligt och ett bra sätt att ta till vara tygrester.
Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur jag hamnade på en kurs i frihandsquiltning i somras. Nu har jag satt mig vid symaskinen med en restbit av ett IKEA-tyg för att sy lite.
Ytterligare ett jag-vill-veta-hur-man-gör arbete. I detta fall spetssöm eller stygn i luften.
Nu syr man inte i luften direkt, men man syr inte heller i något tyg. Bakom broderiet finns ett stödtyg och ett kraftigt vaxat papper. Nålen är utan udd och sys inte i bakgrunden.
Så här gör man:
– Motivet ritas upp på ett papper, som tråcklas fast på stödtyget.
– Motivets konturer sys med läggsöm på papperet. Stygnen som håller fast läggsömstråden sys genom papper och stödtyg, men läggsömen ligger enbart utanpå papperet utan att fästas i papperet. (Stygnen genom papperet sprättas loss när arbetet är klart.) Nu är förberedelserna klara och det egentliga broderandet kan börja.
– Först syr man langettsöm, knapphålsstygn el dyligt runt läggsömmen så tätt att den döljs helt.
– Sedan fyller man på med glesare stygn, t ex langett, men det finns många andra stygn att välja mellan.
– När motivet är fyllt sprättas det loss från papperet och spetsen är klar.
Jag har inte fattat vad man kan ha detta till, men det är roligt att prova. Du, som läser detta, har kanske något förslag.
Denna teknik kallas Mola, en sorts omvänd applikation. Man lägger ett antal tyger ovanpå varandra och klipper hål för mönstret. Kanterna viks in och smygsys fast.
I mitt fall har jag fyra bomullstyger. I botten svart, sedan gult, rött och överst orange. Först klipps hål i det övre lagret, i detta fall det oranga och kanterna fållas in. Sedan klipps nästa lager, det röda, kanterna viks in och smygsys fast, slutligen görs ett runt hål i det gula tyget och den svarta mittpricken på blomman visas, kanten viks in och smygsys fast.
Tekniken kommer från kunafolket från Panama. En googlesökning ger ett enastående bildkollage.
Här kommer nästa lilla teknikprov.
Jag trodde det var helt omöjligt att lära sig att brodera på tyll. Hur kan man sy på ett så tunt och sladdrigt material utan att det drar sig, blir veck och fult på alla möjliga sätt. Men nu när jag testat så verkar det inte alls så svårt.
Tyllbroderi är egentligen tyllträdning. Man för nålen upp och ner i hålen på tyllen. Lätt som en plätt.
Hemligheten är bakgrundstyget. Man tråcklar fast tyllen på ett stadigt stödtyg i en avvikande färg så att tyllens hål syns tydligt. Antingen ritar man upp ett motiv på bakgrundstyget som man kan följa eller också räknar man hålen i tyllen. Det är viktigt att inte sy i bakgrundstyget, men med en trubbig nål är det inget problem.
Trots att jag inte längre anser det omöjligt att sy på tyll kommer jag varken att sy tyllgardiner ett brudslöja. Men en och anna liten dekoration kan det nog bli i framtiden.
Nedan en detaljbild.
Efter två inledande större arbeten, raka stygn och applikationsprover, var det dags för en rad mindre prover i olika tekniker. Jag börjar med att visa ett litet guldbroderi i läggsöm 3 x 3 cm stort. Det kanske blir en brosch så småningom. Just nu är jag mest intresserad av hur man gör.
Ett stödtyg spänns fast i syringen, ju hårdare spänt desto bättre. Sedan tråcklas broderiets bakgrundstyg fast, i detta fall ett blått smidigt ylletyg.
Man kan skapa höjd och relief genom att bygga upp ytan med filt. I mitt exempel har jag några lager av filtrundlar under trådarna. Trådarna sys sedan ner med läggsöm med en smidig, tunn stark tråd i en färg som inte konkurrerar med guldtråden. Jag valde vanlig sytråd.
… eller siden, sammet, bomull och ull. Vi gjorde fyra applikationsprover med fyra olika material på olika stödtyger. På baksidan av ett av proverna gjorde vi även en upphägningskanal.
