22
jan 13

Vad är Gråvantar?

De flesta tvåändsstickade vantar som finns bevarade på bygdegårdar och museer är ofta vackert dekorerade finvantar, kanske brudvantar. Men jag vågar påstå att de flesta vantar som fanns på gårdarna var av ett helt annat slag, nämligen varma och slitstarka arbetsvantar.

Tvåändsstickningstekniken är främst bevarad i skogslänen, både i Sverige och Norge där behovet av extremt varma vantar var störst. Vantar slets naturligtvis ut. Bara finvantarna som endast användes till fest och helg finns bevarade.

Gråvantarna ovan är funna på soptippen i Furudal av Inger Wallin och kan nu beskådas på Norrboda Gammelstad som drivs i Ore hembygdsförenings regi.

Här ser vi vantar som använts under lång tid och där de utslitna delarna flera gånger ersatts av nystickade. Högervanten har tumme och pekfinger som underlättar arbetet i skogen. Vantarna tillhör Gerd Lång, Näset, Furudal.

Nedan ser vi fler av hennes tvåändsstickade vantar av liknande typ.

Samtliga vantar ovan är stickade under 20-40-talen.

Vantmuddarna är stickade i vanlig resårstickning, som började bli vanligt när skolslöjden introducerade nya stickmetoder. Resårstickningen passar bra på arbetsvantar där passformen är viktig. De måste ju sitta stadigt på handen. Det går inte att tvåändssticka resår.

Man lärde ut tvåändsstickning i skolorna så sent som på 30-talet, i alla fall i Dalarna. Min mamma som gick i skola i Sörsjön, en by mellan Sälen och Särna i Nordvästra Dalarna lärde sig tvåändsstickning i skolslöjden i slutet av 30-talet.

Under kursen i tvåändsstickning på Sollentuna slöjdgille stickar vi egna gråvantar. Men de behöver varken vara grå eller ens enfärgade. Man kan göra några ränder på muddarna, sticka tvåändsstickningen med två färger och till och med byta färg för att uppnå olika färgeffekter.

Om det är någon av er kursdeltagare som har ett par gamla utslitna vantar, där muddarna är välbehållna, så kan ni ta tillvara muddarna på samma sätt som ovan och sätta maskorna på stumpstickor till första kursträffen.

Syftet är att lära sig den grundläggande tekniken i tvåändsstickning och samtidigt sticka varma, användbara och välsittande vantar.


20
jan 13

Kurs i tvåändsstickning för Sollentuna slöjdgille

I februari startar jag en kurs i tvåändsstickning för Sollentuna slöjdgille. Vi kommer att träffas en kväll var annan vecka i 5 -6 gånger. Det var många år sedan jag höll en kurs som planerades från grunden och jag har funderat en hel del på upplägget.

Just nu tänker jag så här: Tvåändsstickning är ju inte svårt, bara något annorlunda än ”vanlig sticknig”. Om man är van att sticka behöver man varken titta eller tänka på vad man gör. Då är det svårt att sticka på ett annorlunda sätt utan att falla tillbaka i gamla vanor.

Detta får bli startpunkten för kursen. Vi börjar med gråvantar. Så får det bli.


14
sep 12

Vriden resår med finess

Andra kursdagen innehöll inte så mycket nytt för mig. Vi påbörjade ett arbete som kommer att sträcka sig över flera, kanske alla kurshelger. Vi ska sticka en minikofta med prov på olika uppläggningar, kanter, avslutningar, knapphål, sömmar, etc. Innan vi börjar att öva på montering är det en hel del stickning som ska göras. Jag börjar med en liten ärm.

Vi lade upp maskorna med dubbel korsuppläggning i en avvikande färg, för att den skulle synas bra. Men jag gjorde misstaget, att även sticka första varvet i den avvikande färgen, vilket inte var meningen.

Efter uppläggningen kommer vriden resårstickning. Jag har aldrig stickat vriden resår tidigare, eftersom jag inte förstått vitsen med det – och inte blir det snyggare än vanlig resårstickning heller. Men vriden resår blir fastare än vanlig resår och det är bra om man stickar i mindre elastiska garner såsom bomull eller lin. I ull är det onödigt enligt min mening, men det är alltid roligt att testa något nytt.

Vi fick ett par tips om hur man får en fin anslutning mellan vriden resår och slätstickning:
1. Anslutningen blir mer distinkt om man, på det första slätstickade varvet, vrider de räta maskorna ovanför de maskor som är vridna i resåren.

2. Anslutningen blir också finare om man fortsätter med den tunnare stickan första varvet på slätstickningen, samt att gör ev ökningar i detta första släta varv. Ökningarna placeras ovanför resårstickningens avigmaskor. Byt till den grövre stickan på andra slätstickade varvet.

3. Om vi sedan ska vara riktigt nördiga görs ökningarna så att de vänder mot höger på högra sidan av plagget och till vänster på den vänstra sidan av plagget. Men, har detta någon betydelse i ökningar på första varvet efter resåren? Om man använder en tunnare sticka och placerar ökningarna ovanför avigmaskorna i resårstickningen bör de redan vara näst intill osynliga.

Det viktigaste från den andra dagen var nog knapphålen och framkanten på framstycket. De ska jag skriva om i ett kommande inlägg.


13
sep 12

Helhetssyn och stickade detaljer

Visst har jag stickat mycket men har ändå mycket att lära. Under första kursdagen på HV:s stickkurs inser jag vikten av en strategi för att planerar och genomför ett projekt från början till slut. Ofta fastnar jag när det är dags att ta beslut om ett visst moment. Helhetsstyn är ju viktigt i alla sammanhang. När det gäller stickning innebär detta bl a att planera alla små detaljer på ett genomtänkt sätt redan från början. Vår kursledare Ulla verkar vara fast besluten att pränta in detta synsätt hos oss.

Första uppgiften handlade om att sticka några delar till en minitröja med uppvikt nederkant och rak halsringning, som formas i efterhand med invik och söm.

Moment som vi tränade på:
– Uppläggning, virkad med en tråd i en avvikande färg och material, som man kan ta bort för att få öppna maskor.
– Vikvarv.
– Sticka samman uppvikningen och samtidigt göra nästan osynliga ökningar.
– Kantmaskor.
– Använda en tråd för att hålla koll på antal stickade varv, ökningar mm.
– Vanlig korsuppläggning.
– Lyfta en maska på rätsidan före kantmaskan för att kanten inte ska rulla in sig.
– Avmaska med avvikande garn där man sedan ska sy ihop med maskstygn.


21
jul 12

Mer z-tvinnat garn

Under kursen hade vi tillgång till ännu mer z-tvinnat garn. Två av kursdeltagarna hade eget garn till försäljning.

Agneta har tillsammans med en kollega övertagit försäljningen av Anne-Maj Lings (Krokmaskans) färgade z-tvinnade garn från Kampes. Det kan numera köpas på zgarn.se

Den andra garndistributören, Kerstin, har egna får och låter Wåhlstedts spinna ett utsökt z-tvinnat garn.

Kerstins garner är naturfärgade i olika nyanser av brunt och grått samt naturvitt.

Många av oss utnyttjade möjligheten att fylla på garnförrådet.


20
jul 12

Annat fint besök

Karin Kahnlund från Leksand besökte också kursen fullastad med en ny sändning z-tvinnat garn från Wåhlstedts.

Detta garn köper man direkt från Karin. Hennes hemsida finns här: www.uppstickaren.com


19
jul 12

Damernas

Rött och vitt är damernas färg i Ore.

Detalj från vanten som visades i förrgår.

Bårderna liknar varandra, men är ändå olika.

Tumdekoratiner finns på alla vantar.

Även på de allra enklaste.

Inger Wallin har stickat alla dessa vantar med gamla orevantar som förlaga.


18
jul 12

Tuppen från Ore

Precis som tuppen bar männen i Ore den färggrannaste skruden.

Detta är en detalj från Inger Wallins brudgumsvante som visades i förra inlägget.

Bakgrundsfärgen är naturfärgad mörkbrun. Bårderna varierar i utförandet. De är stickade i gult, grönt och blått mot en röd bakgrund.

Tumdekorationen består i regel av en eller flera zig-zagbårder på utsidan av vanten och en rand över en maska på insidan.

Till mansdräkten hör även en handkåk. Denna saknar ännu den täta kavelfransen som ska sticka fram under rockärmen.

Alla dessa arbeten är analyserade och stickade av Inger Wallin.


17
jul 12

Besök av stickerska från bygden

Nu är kursen i tvåändsstickning slut och jag sitter här och försöker sortera mina bilder och intryck.

Denna vecka tänker jag bjuda på några axplock från kursen.

En dag fick vi besök av Inger Wallin. Hon har med stort engagemang och noggrannhet studerat äldre plagg och dräktskick från Ore.

Inger har försökt att återskapa gamla orevantar och efterliknat färg, modell, mönster och stickfasthet så långt det varit möjligt. Hennes vantar är stickade i ett äldre tunt garn från Bergå i 12/2 och 10/2.

Vilken fest när hon dukar upp innehållet i sin korg.

Brudgumsvante från Ore.

Damvante från Ore.

I nästa inlägg visas mer.


16
jul 12

Vi visar varandra

Fjärde och sista kursdagen visar vi varandra pågående och avslutade arbeten.

Ovan ser vi Hillys fina basker som snart är klar.

Hilly har också stickat ett fint glasögonfodral.

Beibritts vantar med djupmaskor gör oss stumma av beundran.

Kerstin L’s miniatyrvantar går inte heller av för hackor.

Gunilla stickar vantar. Först vanlig resår, sedan slätstickning med två ändar, fast och jämnt. Det kommer att bli utmärkta arbetsvantar.

Carla visar en utsökt basker med tillhörande vantar.

Detta var några av läckerbitarna vi visade varandra.

Kursdeltagarna hade mycket varierade kunskaper och erfarenheter av tvåändsstickning. Men Beibritts huvudbudskap gäller oss alla.

– Gör aldrig avkall på kvalitén.
– Fuska inte med tekniken.
– Sticka hårt och fast.
– Använd den bästa kvalitén på garn, alltid z-tvinnat.

Vi tar till oss detta och gör så gott vi kan tills vi ses igen, nästa sommar, vecka 28, tisdag till fredag – om Gud vill och vi har hälsan.