Bland garner, trasor och trådar Man tager vad man haver och gör så gott man kan.

För drygt en vecka sedan var det näst sista helgen på HV:s fortsättningskurs 2 i stickning.

Vår lärare, Ulla Engquist, dukade upp ett bord med alla prover vi övat på under kursen. Det drar ihop sig inför avslutningshelgen. Nu ska vi färdigställa allt påbörjat och förbereda  alla frågor vi ännu inte ställt.

Bilden visar prover på uppläggningar, avslutningar, kanter, ärmisättningar, knapphål, ökningar, minskningar sömmar mm.

HV:skola har öppet hus den 22 – 23 mars kl 12 – 16. Stickkursen kommer att visa fler exempel från kursen. Skolan ligger på Djurgårdsslätten, mitt emot Skansens huvudentré.

I morgon är det dags att ta en tur till Djurgården igen. Stickkursen fortsätter med nya finesser och monteringstrix.

Här nedan visas min lilla provkofta med många detaljer.

De vita stygnen är en markeringsstråd som läggs in under arbetets gång för att hålla reda på antal varv. Framkantens markeringstråd visar knapphålens avstånd och höjd. Hoppen med markeringstråden åt sidan visar ökningar och hoptagningar.

Vi har lärt oss att avmaska ärmen med ett bomullsgarn och sedan sy fast den med maskstygn. Det blir då mycket smidigare än om man skulle behållit maskorna på stickan. När ärmen är isydd drar man helt enkelt bort bomullstråden.

Upplockningen av maskor i framkanten innanför kantmaskan.

Maken fick en tröja i julklapp med alldeles för långa ärmar. Vad gör man? Blundar och viker upp upp ärmen, klipper av ärmen och stickar en ny mudd eller tillämpar nyvunna kunskaper från monteringskursen på HV.

Vid närmare eftertanke var inte bara ärmarna för långa. Tröjan var av rak modell och saknade avmaskningar för ärmhålet. Ärmen hasade ner alltför långt på armen och tröjan var bylsig runt axlarna. Den såg helt enkelt alldeles för stor ut även om längd och vidd i övrigt var bra. Att flytta ärmen var den avgjort bästa lösningen. Tack HV för att jag fått lära mig hur man kan göra detta med bra resultat.

Jag gjorde så här:

1. Ärmarna klipptes bort. Därefter pillade jag bort garnrester och ett varv högst upp på ärmen. Maskorna sattes på en sticka och maskades av löst.

2. Ärmen provades in, dvs jag mätte ut var på axeln ärmen skulle sitta. Det fanns en risk att ärmen då skulle bli för kort i stället, men tur nog blev den exakt lagom lång, dvs 7 cm kortare.

3. Därefter tråcklades ett maskrakt ärmhål på fram- och bakstycket med ett bomullsgarn i avvikande färg.

4. Maskorna förankrades på fram- och bakstycket genom att jag virkade med ullgarn mitt i maskan en halv maska utanför markeringen.

5. Ärmhålet klipptes ut. De fria maskorna på fram- och bakstycket i den nedre delen av ärmhålet, alltså under armen, ca 7 cm plockades upp och förankrades med en lös avmaskning.

6. Sömmen under ärmen petades upp motsvarande ca 7 cm

7. Ärmen syddes i med maskstygn längs det tråckelmarkerade ärmhålet och slutligen ångades sömmen lätt.

Ärmisättningen blev bättre än den ursprungliga och passformen på hela tröjan mycket bättre. Nöjd alltså.

Kommentar:
Metoden att förankra maskorna med en virkning mitt i en maska lärde jag mig av Helene Wallin på hennes kurs ”Våga klipp”. Metoden fungerar bra i ull som inte är superwashbehandlad, så att fibrerna kan haka i varandra.

På HV:s kurs får vi lära oss att sy en söm på symaskin med 1:ans stygnlängd innan vi klipper. Jag gjorde så på en tröja för många år sedan och tyckte att sömmen blev bubblig. Men jag ska ge det en ny chans. Denna metod fungerar på alla garntyper.