Under förra årets kurs påbörjades dessa vantar inspirerade av herrvanten från Ore.
I år fick vi se dem klara. Fina eller hur?
Archives
12
jul 15
Ores herravantar klara
10
jul 15
Vi dukar upp och delar erfarenheter och idéer
Alla uppmanas att ta med något tvåändsstickat att visa upp under kursen. Detta resulterade i ett rikt material med exempel att inspireras av. Det som visas på bilderna nedan är bara en bråkdel av allt vi fick se.
Den röd-vita vanten i mitten är influerad av damvanten till Oredräkten.
09
jul 15
Oreinspirerat under tvåändsstickningskursen 2015
Kursen i tvåändsstickning är redan inne på sin tredje dag. Vi arbetar utifrån inspirationsmaterial och fördjupar oss i sådant var och en finner intressant. Jag kommer att ägna några kommande blogginlägg åt att presentera delar av detta material och börjar med inlånat från bybor.
Några orebor har bidragit till kursen genom att låta oss ta del av äldre stickade alster från Ore.
Vi fick låna denna fästmansgåva som har tillhört en man född 1849. Vantarna är idag ca 150 år gamla. Det är herrvanten till oredräkten med traditionell färgskala och mönstring, men där stickerska utformat bårderna efter eget huvud.
Genom att studera äldre stickat har vi förstått att själva bårderna stickades med ”vanlig” tvåfärgsstickning utan att sno tråden på baksidan av arbetet, vilket annars är kännetecknande för tvåändsstickning.
Vi fick också låna denna nystickade mössa/spelmansluva med mönsterbårder hämtade från de gamla vantarna ovan. Mössan är inte tvåändsstickad. Kanske någon av kursdeltagarna översätter mönstret till tvåändsstickning.
Nedan visas ett par kyrkvantar från 30-talet som nu hunnit bli 85 år gamla. Dessa vantar är inte heller stickade i tvåändsstickning, men ändå intressanta att studera.
Slutligen kommer vi till det riktigt unika, ett par välanvända, slitna och lagade tvåändsstickade vardagsvantar som vittnar om hur man tog vara på sina textilier till sista tråden. Vantarna är stickade på muddar i avvikande material som är enklare än i själva vanten, inte lika mjukt och glansigt. Uppläggningen vittnar om att muddarna kan ha tillhört något annat plagg, vantar eller tröjärmar och de kan till och med vara maskinstickade.
Garnet är mycket mjukt och glansigt och måste ha varit oerhört slitstarkt trots att det är tunt och smidigt.
Det unika med denna vante är att den forfarande är bevarad. I regel fick endast finplaggen leva vidare. Vantarna har tillhört en kvinna som levde mellan åren 1911 och 1984. När de blev alltför slitna att användas till vardags tjänade de som trädgårdsvantar under många år. De omsorgsfullt utförda lagningarna visar att man vårdade sina plagg och inte lät något användbart förfaras, långt innan återbruk blev ett mode.
26
okt 13
På stickstämma i augusti
Jag lever fortfarande på sommarminnen och tänker tillbaka på stickstämman på Hållands folkhögskola, Jämtland, i augusti. Arrangörer var Sanna T Sköld och Eva i Stäket. Stämman var innehållsrik och välorganiserad. Tiden utnyttjades väl och vi lärde oss massor av varandra och av kunniga föreläsare och kursledare.
Jag deltog i tre kurser, Nancy Bush höll en kurs om sticktradition från den estländska ön Muhu. Nancy hade en hel bunt fina vantar med sig som vi fick studera.
Vi påbörjade en vante med typiska Muhu-tekniker – fina uppläggningar, bårder i tvåändsstickning, instickade motiv där garnet inte följer med runt hela varvet med mera.
Så här såg våra stickprov ut framåt lunch andra stämmodagen. 
Jag deltog också i grund- och fortsättningskurs i patentstickning med Nancy Merchant. Vi stickade ett antal provlappar och slutligen påbörja jag en halsduk där ökningar och minskningar tränas varje varv.
Patentstickning ställer begreppet maska på ända. En maska är antingen en vanlig maska eller en mask + ett omslag. Nancy beskrev det som en maska med en sjal över axlarna. Tänker man på det sättet blir det genast enklare. Maskor uppträder i par. Vid ökningar och minskningar måste man öka/minska två maskor för att upprätthålla mönsterbilden. Nancy M har en utmärkt hemsida om patentstickning där sådana finesser beskrivs.
Stämman innehöll även föreläsningar där vi fick smakprov på innehållet i övriga kurser. Nancy Bush berättade om stickresor i Estland, Nancy Merchant om vägen till Brioch stich, Elsie Duvecot om ”Knit one below” och Ingela Fredell om stickning från Jämtland och Härjedalen.
Vi fick också ta del av ett rikt material från länshemslöjdens samlingar.
Förutom föreläsningar, kurser och givande samtal bjöd stämman på marknadsafton. Särskilt intressanta var de lokala fårägare som spinner garn från egna får i kvaliteter, som inte går att uppbringa i garnaffärerna. Jag passade på att ökad mitt garnförråd med ett oerhört vackert och glansigt garn från ”Fjällbete i Åredalen”, en ekonomisk förening, som marknadsför sig som säljare av förädlat gräs.
25
maj 13
Stickmönster på Öland
Ett litet häfte från Ullcentrum på Öland, som diskuterar den öländska stickningens rötter och mönstertradition. Man får veta att ursprunget till mönstren är oklart. Liknande mönster finns på många andra platser i Sverige, runt Östersjön och ute i världen. Dessutom har hemslöjdsrörelsen starkt påverkat vad som nu kallas öländskt.
Hur som helst, häftet innehåller många små fina och användbara mönster, både bårder och ytmönster. Omslagets åttabladiga blomma tillhör de mer kraftfulla. Men jag har stickat ett snarlikt mönster från Gotland, vilket där kallas ”solhjul”.
Mönster och garn köptes på Gotlands Läns Hemslöjd någon gång på 70-talet. Jag var ivrig att komma igång och lade upp i bilkön till gotlandsfärjan, sedan blev det ett UFO, färdigstickat för ett par år sedan.
Det var inte helt självklart med mönsterpassningen i vantens topp och beskrivningen gav inte tillräcklig vägledning. Fick repa upp göra om, när jag insåg att mönstret inte fungerade. Jag gillar vantmudden. Den förekom på flera vantbeskrivningar från Gotlands läns Hemslöjd på 70-talet. De kanske rent av säljs fortfarande. Mudden är ganska vid och sitter inte åt runt handleden. Den är stickad i rätstickning och är dubbel. Mudden avslutas mer ett par cm 2/2-resår.
De optiska mönstren nedan är annars den mönstertyp jag hitintills förknippat med Öland. Även dessa återfinnas på många andra platser.
Bilderna kommer från häftet.
Jag provstickade en variant av det optiska mönstret under kursen ”Stickresan genom Sverige” på HV-skola.
26
mar 13
Övningsvantar del 9: Mönster till gråvanten
Övningsvanten har ju presenterats bit för bit. Här kommer en sammanfattning i form av ett mönster till hela vanten. Det är en beskrivning av min övningsvante. Din kan se lite annorlunda ut.
Garn och stickor:
Garn: Ullgarn som inte är superwashbehandlat, ungefär 6/2, typ filtgarn.
Garnåtgång: ca 1 hg
Strumpstickor: 2,5
Beskrivning:
Mudd:
Lägg upp 68 maskor med korsuppläggning på stickor 2,5.
Fördela maskorna på fyra stickor. Slut samman till en ring.
Sticka resår 2 räta, 2 aviga i 5 cm. (Det blev 23 varv)
Sticka den andra mudden på samma sätt. Det är bättre att räkna varv än att mäta med måttband.
Kommande fyra varv
Övergå till tvåändsstickad slätstickning och öka 4 maskor jämnt fördelat över det första varvet – 72 maskor totalt. Ökning i tvåändsstickning görs genom att de båda trådarna stickas i samma maska. På nästa varv stickar man maskorna var för sig.
Sticka 4 varv (inkl ökningsvarvet) på båda vantarna.
Kontrollera att det är lika många maskor på varje sticka och att trådändarna från uppläggningen hänger nedanför första maskan på första stickan.
Vänster tumkil
Öka 1 maska i slutet av sticka 2. Gör ökningen i andra maskan från slutet av stickan. Öka varje varv 10 gånger. Du har nu stickat 14 varv slätstickning och har 82 maskor på stickorna.
Öka vart annat varv 4 gånger. (22 varv och 86 maskor)
(Prova vanten. Är den lagom vid? Om inte öka ytterligare ett par maskor vart annat varv)
Sticka 6 varv slätstickning utan ökningar.
Prova igen och kontrollera att tumkilen är lagom lång. Mät med stickan i tumgreppet som på bilden.
Höger tumkil
Öka i början på den 3:dje stickan i den andra maskan. Sticka sedan tumkilen på samma sätt som den vänstra.
Nu är det snart dags att göra tumhålen. Kontrollera att alla ökningar finns på sticka 2 resp. sticka 3 och att övriga stickor har 18 maskor var samt att uppläggningstrådarna hänger maskrakt mellan sticka 1 och 4.
Vi ska strax sätta tummaskorna på en bomullstråd och lägg upp nya maskor mellan tummen och handen. Uppläggningen är enkel att göra som vanlig korsuppläggning, eftersom du arbetar med två trådar.
Vänster tumhål
På sticka nr 2 gör du så här:
Sticka 8 maskor sätt resten av maskorna utom den sista på en bomullstråd.
Lägg upp 9 nya maskor. Sticka den sista maskan. Du har nu 8 + 9 + 1 = 18 maskor på stickan.
Höger tumhål
På sticka nr 3 gör du så här:
Sticka en maska, lägg upp 9 nya maskor, sätt alla utom de 8 sista maskorna på en tråd. Sticka de 8 sista maskorna. Du har nu 1 + 9 + 8 = 18 maskor på stickan.
Handen
Sticka slätstickning till önskad längd. Strax ovanför lillfingertoppen brukar bli bra. Jag stickade 34 varv. Prova på din egen hand så att vanten blir lagom lång.
Hoptagningar i vantens topp
Nu minskas 4 maskor varje varv tills 4 maskor återstår på varje sticka. Det blir 14 varv ungefär 3 – 4 cm. Mät på din hand och sluta när hela handen får plats i vanten. Antalet minskningar kan variera från person till person.
Minskningarna görs så här: Första minskningen görs mellan sticka 4 och 1. Stick in stickan i de bakre maskbågarna på de två första maskorna på sticka 1. Vrid stickan så att spetsen pekar mot sista maskan på sticka 4. Fånga upp denna maska i främre maskbågen och dra den igenom de båda maskorna från sticka 1 släpp av maskan från sticka 4.
Gör sedan på samma sätt mellan sticka 3 och 2.
Minska sedan på detta sätt varje varv till lagom längd på vanten eller tills du har 2 – 4 maskor kvar på varje sticka.
Avsluta med att dra en tråd växelvis genom maskorna på vantens ovansida och vantens insida.
Tummen
Plocka upp 9 maskor bakom tummen och 2 maskor i vardera sida av tumhålet samt de 23 maskorna på tråden (36 maskor). På första varvet stickar man samman de båda maskorna som plockats upp i sidorna.
Fördela maskorna jämnt på 4 stickor (8, 9, 8, 9 maskor på resp sticka). Sätt en räknetråd på tummens utsida, maskrakt ovanför tumgreppet.
Sticka till mitt på tumnageln, 16-17 varv. Hoptagningarna i tummen topp görs sedan på samma sätt som i vantens topp. Den första hoptagningen görs vid räknetråden, alltså maskrakt ovanför tumgreppet. När du har 2 – 3 maskor på vardera sticka dras tråden genom maskorna på samma sätt som i vanttoppen.
Avslutning
Fäst trådar, fläta eventuellt en snodd av uppläggningstrådarna. Tvätta vantarna, filta dem lätt vid behov.
Kommentar
Det finns två skäl att sticka de första tvåändsstickade vantarna med en resårmudd:
1. För att göra en helt tvåändsstickade vante behöver du kunna lägga upp och sticka aviga varv i tvåändsstickning. Detta upplever många som de svåraste momenten i tvåändsstickning och jag tyckte det var olämpligt att börja med just det.
2. Resårstickad mudd användes förr på enklare arbetsvantar, bl a för att den sluter tätt kring handleden.
20
mar 13
Hur gör man: Krokmaskor
Nu när du kan sticka räta och aviga maskor är krokmaskor en enkel match.
Placera tråden från den senast stickade maskan på arbetets rätsida och den andra på arbetets avigsida. Sticka en rät maska med tråden på avigsidan. Sticka sedan en avig maska med tråden på rätsidan. Fortsätt att sticka växelvis med tråden på avigsidan och tråden på rätsidan. Sticka var annan maska rät och var annan avig.
Resultatet blir ett varv där en tråd ligger framför de räta maskorna, ett så kallat krokvarv.
På nästa varv stickas den räta maskan ovanpå en avig i varvet under och den aviga maskan stickas på en rät maska i varvet under. För att få snygga och osynliga varvväxlingar krävs ett udda antal maskor. Eftersom krokmaskorna drar ihop stickningen kan det vara lämpligt att öka en maska vid behov.
Två krokvarv stickade på detta sätt kallas kedjekrok eller kedjegång. Kedjekrok används ofta för att hålla in en vantkrage innan man stickar en tumkil.
Kedjemaskor används också till så kallade krus som är den traditionella, unika mönstertypen i tvåändsstickning, vilken inte kan åstadkommas med andra stickmetoder.
Vi ska träna på kedjevarv, krokvarv och krus på vår provlapp.
På våra museer, hembygdsgårdar etc kan vi ofta finna fina exeplar av brudvantar stickade med krus. Bilden nedan kommer från Digitalt Museum. Sök gärna i deras databas för fler bilder.
På vanten ser du krus och avigvarv förutom slätstickning.
Studera bilden noga, så kanske du upptäcker fler saker som borde nämnas när man granskar vanten med en vaken blick. Vi talar om det när vi träffas under kursen.
12
mar 13
Övningsvantar del 6: Avmaskning i toppen på vanten
Nu ser din vante ut ungefär så här:
Vi ska göra en traditionell avmaskning med en maskrad på vantens sidor.
4 maskor minskas varje varv tills 4 maskor återstår på varje sticka. Det blir 14 varv ungefär 3 – 4 cm. Hoptagningarna görs mellan sticka 1 och 4 samt mellan sticka 2 och 3.
Gör så här:
Stick in stickan i de två första maskorna på sticka 1 i bakre maskbågen.
Vrid stickan så att spetsen pekar mot sticka 4.
Fånga upp den sista maskan på sticka 4 och dra den igenom de båda maskorna.
Släpp av maskorna från sticka 1 och 4. Du har nu minskat en maska på vardera stickan.
Upprepa detta mellan sticka 2 och 3.
Upprepa minskningarna på varje varv i båda sidorna av vanten tills du har 2 maskor på varje sticka.
(Om du stickar med två färger måste den sista maskan på sticka 4 och 2 anpassas så att maskraden i kanten får enhetlig färg. Det betyder att på vart annat varv avslutas sticka 4 och 2 med två maskor av samma färg.)
Avmaskning med en tråd genom maskorna i toppen:
Plocka om maskorna till två stickor.
Håll vanten så att de två trådarna hänger i den vänstra sidan.
Klipp av garnet och sätt den inre tråden på den bakre stickan på en tapesserinål utan udd.
Trä tråden genom den sista maskan så att den hamnar ytterst till vänster.
Trä sedan tråden genom maskorna omväxlande från den främre och den bakre stickan.
Fäst tråden genom att trä tillbaka i maskorna.
De yttersta maskorna kan ibland bli lösa. Försök att dra in dem i maskraden när du fäster. Avsluta genom att fästa den lösa tråden som även den dras in i maskorna.
19
feb 13
Övningsvantar del 5: Hål för tummen och räknetråd
Du har nu stickat tumkilen. Nästa steg blir att göra ett hål för tummen. Ett antal maskor ska sättas på en bomullstråd och några maskor ska läggas upp mellan tummen och handen. Först gör vi en liten beräkning.
Antalet maskor som ska läggas upp är 1/8 av det totala antalet maskor innan ökningarna från tumkilen, i detta fall 72 maskor. 1/8 av 72 är 9. Alltså behöver jag lägga upp 9 nya maskor.
Om jag hade 72 maskor nedanför tumkilen ska jag ha 72 maskor även ovanför tummen, vilket innebär 18 maskor per sticka.
På vänstervanten där tumkilen stickats i slutet av sticka nr 2 gör du så här:
Sticka 8 maskor, sätt resten av maskorna, utom den sista på en bomullstråd.
Lägg upp 9 nya maskor. Sticka den sista maskan. Du har nu 8 + 9 + 1 = 18 maskor på stickan.
(Vid slutet av varvet för tumhålet lägger jag i en räknetråd för att hålla reda på antalet stickade varv mellan tumme och avmaskning för vantens topp.)
På högervanten där tummen stickas i början av sticka 3 gör du så här:
Sticka en maska, lägg upp 9 nya maskor, sätt alla utom de 8 sista maskorna på en tråd. Sticka de 8 sista maskorna.
Om du tycker att vanten är för trång eller för vid kan du justera detta något genom att öka eller minska antalet nya maskor. Då måste maskorna plockas om på stickorna, så att det blir lika många maskor på vantens ovansida som insida.
Nu kan du fortsätta att sticka till strax ovanför lillfingret. Sedan är det dags att göra hoptagning i toppen av vanten. Glöm inte att sticka båda vantarna parallellt.
07
feb 13
Övningsvantar del 4: Tumkil på tvåändsstickade vantar
Aldrig mer vantar med rak tumme. De känns trånga och obekväma, tacka vet jag tumkil.
Tvåändsstickad tumkil med ökningar på ena sida
Efter mudden stickar jag 2 – 4 varv. Sedan börjar ökningen för tummen.
Vänster vante
Öka i näst sista maskan i slutet av andra stickan.
Öka 14 – 16 gånger för en damvante. Jag brukar öka 10 gånger varje varv och därefter 4 – 6 gånger vart annat varv. Men man kan öka alla 14 – 16 maskorna varje varv om man vill.
Höger vante
Öka i andra maskan i början av tredje stickan.
Gör ökningarna på samma sätt som på vänster vante.
Efter 14 ökningar brukar jag prova vanten för att se om den är tillräckligt vid. Det blir ofte två ökningar till eftersom jag ogillar trånga vantar.
Efter ökningarna behöver man sticka 6 – 12 varv till för att tumkilen ska bli tillräckligt lång. Jag stickat ytterligare 6 varv.
Prova så här:
Placera en sticka vinkelrätt mot tumgreppet och kolla om stickningen når ända upp till stickan. Vanten på bilden behöver ytterligare några varv för att sitta bra.
Nu ska det hela avslutas genom att tummaskorna sätts på en tråd och nya maskor läggs upp mellan tummen och handens insida. Men hur många? Det ska vi lära oss I nästa avsnitt.