Bland garner, trasor och trådar Man tager vad man haver och gör så gott man kan.

Den sista delen av rapporten från kursen i tvåändsstickning i Näsets bystuga handlar om ett studiebesök i Mora samt några ord om kommande kurs.

Ett par veckor före kursstart fick jag ett trevligt telefonsamtal från Carin Appelqvist, erfaren tvåändsstickare som producerat flera studiematerial om tvåändsstickning. Hon erbjöd kursen att komma på studiebesök. Vi besökte Carin i hennes vackra hem i Mora. Hon hade dukat upp flera bord med tvåändsstickat och berättade om experiment, garnval och tekniker.

Det fanns så mycket att se, olika material, olika tekniker. Vanten längst ner är en Orsavante med den typiska vida kragen

Carin experimenterar gärna med olika garntyper och kvaliteter, ull förstås men också silke och lin

Bland allt som fanns att titta på visar jag ett urval från sådant jag själv fastnade för.

Intressanta små prickar

Mössor som konstruerat från ett pannband i ”vanlig” stickning där maskor plockats upp i kanten för att sedan sticka kullen i tvåändsstickning

Här måste jag fundera en god stund för att klura ut hur randningen efter uppläggningen åstadkommits. Lägg också märke till de små krusen efter den bredare mönsterbården

Samma mönsteridé som ovan med variation

Ytterligare en variant på samma tema

Mudden i denna vante är ett reliefmönster i ”vanlig” stickning som passar väl ihop med den i övrigt tvåändsstickade vanten

Carin har särskilt intresserat sig för djupmaskor och har skrivit ett instruktionshäfte som finns att köpa på Slöjdmagasinet HÄR->

Omslagsbild till häftet om djupmaskor. Vi fick se alla provlappar på djupmaskor som ligger till grund för instruktionshäftet

Änkans vantar med tre ringar på fingret. Vantarna är stickade med djupmaskor. Det ser nästan ut som resårstickning men resår kan inte stickas med tvåändstekniken

Tumvantar med djupmaskor

Tack och adjö för denna gång

Kursen avslutades med ett utvärderande samtal. Var och en berättade vad man lärt sig och vad som gjort intryck under veckan. Därefter samtalade vi om önskemål inför kommande kurs.

”Årets vante” har blivit ett begrepp. En av kursdeltagarna tar med sig ett exempel från kursen och introducerar detta i sin lokala stickgrupp som årets vante. I år blir det experiment med de personliga mönster som beskrevs i rapportens första del. Det ska bli intressant att se vad kursdeltagarna hittat på.

När det gäller tema för nästa års kurs framfördes önskemål om ”Djupmaskor på Carin Appelqvists vis” samt hur färg och färgväxlingar påverkar ett mönster.

Öppet hus under ett eftermiddagspass gav oss också ett uppslag inför kommande kurser. Årets öppet hus besöktes av en kvinna som hade en hel väska med tvåändsstickat att visa, både överraskande och inspirerande. Detta gav oss tanken att i stället för ett öppet hus inbjuda till Stickkafé en eftermiddag. Vi skulle kunna mötas kring samtal om stickning i allmänhet och tvåändsstickning i synnerhet. Det finns säkert många stickare i bygden som inte vill eller kan gå en hel kurs men ändå önskar träffas till en trevlig stickstund och visa upp vad man har på stickorna.

Vi ses igen nästa år i Näset!

Information om nästa års kurs hittar du på Näsets Bystugeförenings hemsida HÄR->

I år firade kursen i Näset 15 år. Vi uppmärksammade det genom ett samarbete med Ore hembygdsförening och en inbjudan till Öppet hus.

Vi fick låna in herr- och damvantar från Ore hembygdsföreningens magasin samt sockor och ett par handkåkar. Dessutom bidrog en av kursdeltagarna, Mona Grälls, med handkåkar och herrvantar från den egna familjens gömmor.

Handkåkar med krusmönster och kavelfrans. Tillhör männens oredräkt.

Mansvantar till högtidsdräkten. Färgställning och mönster är typiska, men mönsterbårderna kan variera från vante till vante.

Under åren har kursen vid flera tillfällen besökt hembygdsförening och tagit del av samlingarna. Se exempel fler på traditionell stickning från Ore i tidigare inlägg på bloggen HÄR ->

Damvantar från Ore från klädkammaren i Norrboda Gammelstan.

Ett återkommande inslag i kurserna är besöket på Gammelstan i Norrboda under hembygdsföreningens hantverksdag. Vi bidrar med tvåändsstickning men många fler hantverk visas, såsom bandvävning, knyppling, repslagning mm. I år lades särskilt fokus vid linberedning. Läs om Ore hembygdsförening HÄR ->

Norrboda Gammelstan med anor från 1600-talet. Bild från Ore hembygdsförenings Facebooksida.

Kursdeltagare visar tvåändsstickning

En Sollerövante under arbete samt kopia av kyrkvantar från 30-talet.

Kursdeltagare visar tvåändsstickning.

Kerstin Danielsson visar kardning av ull från de egna Värmlandsfåren, som har sitt sommarbete i Näset. Ullen ger fint Z-tvinnat garn i vackra naturfärger lämpligt för tvåändsstickning.

Nästa inlägg blir den sista rapporten från kursen och handlar om ett uppskattat studiebesök samt utvärderingsamtalet med tankar inför kommande kurser.

Massor med tvåändsstickat. Studiebesök i ett vackert morahem.

Vad kan man lära sig under en 4-dagarskurs i tvåändsstickning?

Här fortsätter rapporten från förra inlägget om inspirationsdagarna/kursen om tvåändsstickning i Näsets bystuga, vecka 28, år 2019. Denna del av rapporten handlar främst om kursens nybörjare.

De flesta av nybörjarna ville påbörja ett par vantar som första projekt. Först måste man lära sig uppläggning, som kan upplevas komplicerat. Men när man väl behärskar uppläggning förstår man huvudprincipen för tvåändsstickning.

Ett första tvåändsstickat alster på gång som visar uppläggning med lila bindetråd, avigvarv för att kanten inte ska rulla sig, slätstickning med räta maskor samt två varv med krusmaskor sk kedjegång.

Tvåändsstickning är inget för den som har bråttom. Man ska sticka fast och tätt. Om du ställer vantstickningen på ett bord med stickorna nedåt ska den kunna stå upprätt som i bilden nedan.

Ytterligare en vante. I detta fall med fyra krokvarv. Därefter ökning för tummen och längst ner till höger syns tråden som håller tummaskorna på plats under tiden som resten av handen stickas.

Här ser vi ett typiskt exempel där man använder två färger för maskorna. Avigvarven bildar en fläta, eftersom man snor trådarna om varandra på olika sätt i de båda varven. Bindetråden i uppläggningen är diskret vit, så att flätan kan spela huvudrollen. Vi ser också att ökningen för tummen just börjat.

Om man inte vill starta med tvåändsstickningens svåraste moment, uppläggningen, kan man sticka en vanlig resårmudd och därefter träna på slätstickning. Här testas även två mönsterbårder vid sidan om tumökningen, en rad med så kallade o:n samt en zigzag-bård med orevanten som förebild.

I stället för att starta ett stort projekt såsom vantar kan det vara klokt att testa tvåändsstickningens möjligheter i en provlapp.

Kursinnehållet för nybörjare handlar främst om tvåändsstickning i ett nötskal, uppläggning samt de fyra masktyperna; räta- och aviga maskor, krokmaskor samt djupmaskor.

Vi talat också om krav på garn och stickor samt principerna för att utforma en vante efter den egna handen.

Sedan är det bara att hålla stickorna varma tills tekniken sitter i händerna och du kan sticka en vante framför TV:n.

Även nästa inlägg kommer att handla om tvåändsstickningsdagarna.

Nu har vi genomfört den 15:de sommarveckan med tvåändsstickning i Näsets Bystuga, Furudal. 20 personer, varav 8 helt nya på tvåändsstickning, träffades för inspirationsvecka/kurs. En av deltagarna från tidigare kurser, Margareta Padellaro, var till stor hjälp med såväl det praktiska runt kursen samt instruktioner för nybörjardeltagarne. Tack Margareta.

Deltagarna bjöd, som alltid, generöst på idéer och kunskaper. 4 dagars erfarenhestutbyte, gemenskap och spännande samtal blev en riktig inspirationskick.

Många av deltagarna, som återkommer år från år, tar med tvåändsstickat att visa under kursen. Ibland kan det se ut som i bilden nedan.

Under årets kurs bjöd Marianne Särkinen på en överraskning. Hon hade deltagit i en dansk stickresa till Nederländerna och mött Clara Meijsen (som för övrigt deltagit i en tidigare kurs i Näset). Clara beskriver i sin bok, Magic Motifs, hur man konstruerar mönster efter en matematisk modell, som bygger på ord, som översätts till siffror och därefter till mönster. Marianne hade tolkat kursdeltagarnas namn till mönster. Var och en av oss fick ett personligt mönster. Nu hoppas vi få se flera exempel uppstickade då vi möts igen sommaren 2020. Årets vante blir alltså en personlig vante med våra egna namn som utgångspunkt. Spännande.

Mönster konstruerat med namnet David som utgångspunkt

Detta mönster heter Birgitta

Under 2018 års kurs presenterades två profilvantar som årets vantar, en vante från Sollerön och en modernare vante med krokmaskor i mönstret. Några av dessa fanns nu på kursdeltagarnas stickor.

Vante från Sollerön i klassiskt utförande, krusmönster och rödvitt. Observera att mönstret föreställer små gummor.

Sollerögummor i helt ny färgsättning

Krus med modernare uttryck.

Den nedre vanten illustrerar tvåändsstickningens unika mönstringsmöjligheter. Eftersom man använder två trådar kan man arbeta med en tråd bakom arbetet och en tråd framför arbetet. Vanten stickas i sin helhet med var annan maska grön och var annan maska blå. Den blå tråden läggs på framsidan av arbetet och döljer den bakomliggande gröna maskan, därav mönstringen.

Lägg också märke till den fiffiga prickraden i vantens nederkant. Den bildas av maskbågarna på ett avigvarv.

Det finns mycket mer att säga om kursen. Rapporten fortsätter i mitt nästa inlägg på denna blogg.

Så småningom kommer också information om nästa års kurs att publiceras på Näsets bystugas webbplats HÄR ->