Jag äger en bandvävstol, en bandgrind och brickor för bandvävning. Jag har försökt att tälja en gaffel för gaffelpåtning och jag har sparat några gamla trådrullar i trä för att användas till påtning. Som du förstår tänker jag prova på att väva band så småningom. Men tills vidare räcker det med att bläddra i den innehållsrika boken Band på många sätt från HV:s konsulentkurs på 70-talet.
Boken innehåller det mesta man behöver veta för att komma igång att väva band. Den kom ut i flera upplagor och den tredje från 1985 ligger på nattduksbordet just nu.
Vid närmare eftertanke så sysslar jag faktiskt med band, men i väldigt liten skala.
1. På mina tvåändsstickade vantar flätas en snodd av ändarna från uppläggningen. Det är faktiskt ett flätat band som beskrivs i boken. Det kommer en bloggpost om hur man flätar så småningom. Vi ska ju göra snoddar på kursen i tvåändsstickning för Sollentuna slöjdgille.
2. Mina tovade bollar förses också med ett slags band, en sk i-cord. Det är en stickad snodd som liknar en trådrullepåtad snodd. Här finns en beskrivning av hur man gör.
Jag läst tidningen Hemslöjden och fick syn på artikeln om att slynga en snodd. Måste ju pröva men hade ingen ”gaffel”. Rotade runt i köket och hittade en skinkgaffel. Den fungerade utmärkt att testa med. Lite onödigt stor och otymplig kanske 🙂
Tror att tekniken kan vara användbar om man behöver en lite ”fyrkantig” snodd till något!
Hälsningar Irene
Bra tips. Tack.