08
jun 13

Boutis ???

Jag hade inte ens hört ordet förrän Ann-Margret Wallner, med entusiasm delade ut små materialsatser och visade några exempel.

Boutis är en typ av fransk quiltning, där man syr kanaler, som proppas fulla mer löst spunnet bomullsgarn.

Två bitar av fin bomullsbatist tråcklas samman. Sedan ritar man upp ett mönster med en hård blyertspenna. De båda tygstyckena sys samman med små förstygn i mönstrets linjer, så att kanaler bildas.

Därefter fyller man kanalerna med bomullsgarn, med en lång grov nål, från baksidan. Förvånansvärt mycket garn kan petas in i kanalerna.

Bilderna är från kursavslutningen i Konstsömnad FK III på HV. Bilden ovan visar hur motivet delvis är fyllt.

Denna bild visa mitt eget broderi. För att vara ett första försök är jag nöjd, trots att fyllningen inte är helt jämn. Men det är väl som i all andra sammanhang, övning ger färdighet.

När broderiet är klart ser det lite solkigt ut men näste steg i processen är att koka det med lite tvättmedel. Nästa bild visar ett tvättat broderi.

Nu kan man montera en kudde, sy en nåldyna, dekorera en blus el dyl.

Nästa rapport från kursavslutningen kommer att handla om maskinbroderi.


01
jun 13

Tvåändsstickade sockor och annat sockprat

Favoritteknik när det gäller stickning är tvåändsstickning. Vi har en rik sticktradition i Sverige och det finns mycket intressant att se och inspireras av på våra museer.

Men man behöver inte alltid hålla sig till det traditionella. Tekniken inbjuder till utveckling av nya mönster med ett eget uttryck, tex med tråden på rätsidan kan man forma mönster, som inte är möjliga med andra sticktekniker.

Här testar jag diagonalställda rutor i ett strumpskaft.

När det blir dags för hälen väljer jag en kilhäl i stället för traditionell tvåändsstickningshäl, framför allt därför att sockan blir vidare och lättare att sätta på foten.

Jag lärde mig att sticka denna typ av häl av min mormor redan som barn. Hon lärde mig att sticka vantar och sockor efter mina egna händer och fötter. En gång har jag provat att använda en beskrivning. Det var på HV:s stickkurs och då blev sockorna för trånga. Dessa sockor visas här.

I fortsättningen håller jag mig till mormors tips. Inför varje vinter såg hon till att det fanns minst 20 par rejäla raggsockor i morfars socklåda. Han jobbade som linjearbetate utomhus i Norra Dalarna, mot norska gränsen, det värsta köldhålet i Sverige, och svarade för att de avlägsna byarna i fjällvärlden fick telefon.

Ibland stickade mormor nytt, men hon var en fena på att stoppa och sticka nya hälar och tåpartier på slitna sockor. Gamla strumpskaft blev ofta starten på ett par nya sockor. Det blev ibland tvåändsstickning på hällappen, ibland sk Äppelbohäl. Hälarna var alltid förstärkta på något sätt. Det fanns inte så mycket tid till mönsterstickning och dekoration.

– Sånt bjäfs, sade hon, med lite förakt i rösten.


29
maj 13

Vill du lära dig tvåändsstickning?

Sedan 10 år tillbaka har vi arrangerat en kurs i tvåändsstickning på mitt lantställe i Furudal, 3,5 mil norr om Rättvik, i Näsets Bystuga närmare bestämt. Mina blogginlägg från förra årets kurs finns här. Rapport från 2006 års kurs finns här.

I går skrev jag till personerna på intresselistan, men det finns plats för fler. Kontakta mig på e@ullabritt.se eller i kommentarsfältet om du vill vara med.

Här kommer brevet:
 
Hej alla tvåändsstickare!
 
Visst planerar vi en tvåändsstickningskurs/workshop i Näsets bystuga även denna sommar.
För er som varit med tidigare fungerar stickveckan ungefär som tidigare år, dvs som en workshop, där vi hjälper varandra framåt. Jag räknar med att några av er kan visa vissa moment som andra vill lära sig. Beibritt kommer som tidigare att särskilt ägna sig åt nybörjarna.

Meddela gärna om det är något särskilt område du vill ha belyst och om det är något särskilt ni vill visa.

De senaste åren har vi genomfört några sidoarrangemang. I år har jag inte möjlighet att vara motor i sådana arrangemang, men det är ju möjligt kursdeltagarna själva ordnar någon utflykt eller något studiebesök.

– Ore dräktkammare, hembygdsföreningens samlingar i kommunalhuset och hantverksdagen i gammelstan, Norrboda har besökts under de senaste kurserna.

För ett par år sedan året besökte vi Karin Kahnlund i hennes verkstad. Karin håller nu på att flytta till Stockholm, så ett sådant arrangemang är inte möjligt just nu. Jag har laddat upp med lite av hennes z-tvinnat från Wåhlstedts i färger som Karin låtit färga in, så det kommer att finnas några härvor för den som vill köpa.

Tidigare år diskuterade vi ett besök i Textilkammaren i Zorns gammelstad i Mora, samt Wåhlstedts textilverkstad – men det visade sig lite krångligare att arrangera pga avståndet, men det är ju intressanta besöksmål. 

KURSFAKTA:

Kursplats: Näsets bystuga, Näsets by i Furudal

Kurstid: tisdagen den 9:e juli – fredagen den 13:e juli kl 9 – 13

Pris: 500 kr – betalas till föreningens postgirokonto. Betalningsinformation skickas ut efter anmälan. Allt arbete med kursen är ideellt, kursavgiften går oavkortat till bystugans verksamhet.

Förtäring: Kaffe med dopp ingår i kurspriset. Det finns tyvärr ingen lunchservering i bystugan, men man kan värma medhavd lunch.

Medtag: Strumpstickor nr 2,5, z-tvinnat garn, helst ljusa färger, ev påbörjat arbete. Något tvåändsstickat som du vill delge övriga kursdeltagarna. Böcker, artiklar o dyl till stöd i kursarbetet. 

Utrustning i övrigt: Nystpinne, garnvinda etc. är alltid bra att ha. Jag tar med det jag har hemma, men kan du ta med är det bra.    

Övrigt: Om du kommer till Furudal redan på måndagen så är du välkommen till bystugans hantverksutställning. Ordinarie öppettid är 13 – 16. 

Samverkan: Detta arrangemang genomförs i samverkan med ABF – Rättvik

Varmt välkomna till kursen!

Hör av dig så fort som möjligt om du vill vara med. 

Med vänliga hälsningar

Ulla-Britt Önnestam

 


29
maj 13

Min egen Crazy Quilt

Oh, så roligt det var med Crazy Quilt. Jag använde sammets- och sidenlappar som dekorerades med olika stygn. Samtidigt passade jag på att lära mig några nya stygn. Några tyllbitar fick också följa med som dekoration.

Senare under kursen hade vi två måndagar med pärlbroderi, det enda kursmoment som inte tilltalade mig. Jag löste det genom att lägga till lite pärlor och paljetter på min Crazy Quilt.

Så småningom ska jag montera dessa bitar till två kuddar. Men först ska det bli några fler stygn.

Nästa avsnitt i HV:s kurs i konstsömnad handlade om ”Boutis”. Om du inte vet vad det är Googla eller vänta på nästa rapport från kursen.


27
maj 13

Crazy Quilt

Häromdagen skrev jag om det första avsnittet i årets konstsömnadskurs på HV. Nästa kursmoment var Crazy Quilt med Ann-Margret Wallner.

Enligt min förutfattade mening var Crazy Quilt ett lapptäcke där man sammanfogar oregelbundet formade bomullslappar huller om buller på ett stödtyg. Vi fick lära oss att Crayzy Quilt kan vara mycket mer.

Tekniken växte fram i överklassen i USA på 1800-talet. Man utgick från de finaste material, rester från klänningssömnad i siden och sammet. Man fogade samman lapparna med broderier. Lapparna dekorerades också med stygn, spetsar och annan grannlåt.

Här nedan följer några bilder på kurskamraternas arbeten.

Först tråcklades lapparna fast på ett stödtyg.

Sedan syddes de fast med olika dekorativa stygn.

Ibland dekorerades lapparna med små motiv.

Man kan också smycka med band, spetsar fransar och till och med julpynt.

Min egen Crazy Quilt kommer i ett senare blogginlägg.


25
maj 13

Stickmönster på Öland

Ett litet häfte från Ullcentrum på Öland, som diskuterar den öländska stickningens rötter och mönstertradition. Man får veta att ursprunget till mönstren är oklart. Liknande mönster finns på många andra platser i Sverige, runt Östersjön och ute i världen. Dessutom har hemslöjdsrörelsen starkt påverkat vad som nu kallas öländskt.

Hur som helst, häftet innehåller många små fina och användbara mönster, både bårder och ytmönster. Omslagets åttabladiga blomma tillhör de mer kraftfulla. Men jag har stickat ett snarlikt mönster från Gotland, vilket där kallas ”solhjul”.

Mönster och garn köptes på Gotlands Läns Hemslöjd någon gång på 70-talet. Jag var ivrig att komma igång och lade upp i bilkön till gotlandsfärjan, sedan blev det ett UFO, färdigstickat för ett par år sedan.

Det var inte helt självklart med mönsterpassningen i vantens topp och beskrivningen gav inte tillräcklig vägledning. Fick repa upp göra om, när jag insåg att mönstret inte fungerade. Jag gillar vantmudden. Den förekom på flera vantbeskrivningar från Gotlands läns Hemslöjd på 70-talet. De kanske rent av säljs fortfarande. Mudden är ganska vid och sitter inte åt runt handleden. Den är stickad i rätstickning och är dubbel. Mudden avslutas mer ett par cm 2/2-resår.

De optiska mönstren nedan är annars den mönstertyp jag hitintills förknippat med Öland. Även dessa återfinnas på många andra platser.


Bilderna kommer från häftet.

Jag provstickade en variant av det optiska mönstret under kursen ”Stickresan genom Sverige” på HV-skola.


23
maj 13

Handbok i stickning

Oh, vad jag älskar dessa gamla böcker. Denna är en omsorgsfullt skriven lärobok i stickning av Barbro Wahlund-Lundquister från 1946, där man fortfarande kan lära sig mycket. Jag stickar inte sockor så ofta och behöver just nu en påminnelse om hur man stickar hälar.

Men boken påminner också om mycket annat, hur språket utvecklas, om hur modet förändras och till och med om hur man förändrar sin syn på hur en människokropp ser ut.

Förutom tidsbilden ger boken även insikter i mer bestående sanningar, t ex en rejäl dos materialkunskap, olika varianter av grundläggande stickmoment, grundmönster till vantar, sockor och klädesplagg för barn och vuxna. Javisst, dessa måste modifieras för att passa idag, men de är en utmärkt utgångspunkt.

Tack Olle-Petter för denna utmärkta bok. Du som är medlem i Ravelry kan se exempel på hans stickning här.


22
maj 13

Kursavslutning på HV:s broderikurs

I måndags var det avslutning på HV fortsättningskurs III i konstsömnad. Vi gick igenom resultatet av årets kursarbete. Broderi är ju en långsam process. Man blir både förvånad och imponerad av hur mycket vi gjort. Jag har ganska många bilder från den avslutande träffen och tänker visa mer i några blogginlägg framöver.

Kursens första moment var tyllbroderi, men tro inte att det blev söta gardiner eller brudslöjor.

Visst blev det en gardin, till och med både skir och söt men ändå långt ifrån visans ”fladdrande tyllgardin”. Denna ska hänga i ett badrum i Roslagen. Broderad av Gingen.

Det blir intressanta effekter av lager på lager i tyll. Ann utnyttjar detta fint i sin lampa.

Eileen valde ett grövre nät än tyll som bakgrund till en solos.

Asta satsade på stort. Hon bad den ena efter den andra teckna ett ansikte i en heldragen linje utan att lyfta pennan. Dessa teckningar broderades sedan på tyll. Totalt gjorde hon 22 stycken.

Vi såg också exempel på vadmal med infälld tyll som i Annas väska ovan.
Anna gjorde också en fin komposition med trianglar i lager på lager.

Jag har inte varit så flitig att skriva om kursen under året, men mina egna tyllbroderier finns i ett tidigare inlägg här. Jag fastnade för den något udda kombinationen tyll och ullgarn. Det blev några löv och en fågel.

Vi insåg att tyll är ett mycket användbart och effektfullt inslag i många olika typer av broderier och flera av oss använde det i nya sammanhang senare under kursen.

Nästa post från kursavslutningen handlar om ”crazy quilt”.


21
maj 13

Bingekoftan nästan klar – kofta del 10

Nu är koftan nästan klar. Alla delar är stickade och hopsydda. Kanterna är klara. Ärmarna är tråcklade. Alla trådar är fästa. Jag gjorde en betydligt bredare sömsmån på framstycket och fick bort en del av överskottsvidden ovanför bysten. … och garnet räckte. Den färdiga koftan väger betydligt mindre än jag hade förväntat mig, endast 460 gram. Stickgarn Extra är inte bara trevligt att jobba med. Det är drygt också.

Nu återstår bara att virka fast ärmarna och sy i knappar och möjligen tränsa knapphålen.

Sedan ska koftan tvättas och plantorkas.


20
maj 13

Knitting Brioche

Brioche är ju ett bakverk, en slags bulle som bakas med en grop eller ett hål i mitten där man lägger ner en lite för stor degklump. När degen sedan jäser reser sig den lilla bullen i mitten mer än den övriga delen av bakverket. På så sätt skapas det karakteristiska utseendet. Denna bulle har gett namn till en stickteknik.

På svenska använder vi ordet ”patentstickning” för denna teknik. Patentstickningen bygger bl a på lyfta maskor och omslag. Den ”växer” på bredden och påminner kanske därför om ett jäsande bakverk.

Boken Knitting Brioche av Nancy Marchant är en guldgruva för den som vill lära sig allt, ja, jag menar verkligen allt, om patentstickning. Hennes webbsida är nästan lika innehållsrik.

Både webbsidan och boken ger mersmak. Nancy kommer att vara en av kursledarna under Stickstämman på Hållands folkhögskola i augusti och jag ser verkligen fram emot att få ta del av hennes kunskaper. I väntan på det ska jag grotta ner mig i boken och det blir säkert fler blogginlägg om patentstickning under sommaren.

Visst är det läckert med flerfärgspatent. Bilden kommer från boken.