Bland garner, trasor och trådar Man tager vad man haver och gör så gott man kan.

Andra kursdagen innehöll inte så mycket nytt för mig. Vi påbörjade ett arbete som kommer att sträcka sig över flera, kanske alla kurshelger. Vi ska sticka en minikofta med prov på olika uppläggningar, kanter, avslutningar, knapphål, sömmar, etc. Innan vi börjar att öva på montering är det en hel del stickning som ska göras. Jag börjar med en liten ärm.

Vi lade upp maskorna med dubbel korsuppläggning i en avvikande färg, för att den skulle synas bra. Men jag gjorde misstaget, att även sticka första varvet i den avvikande färgen, vilket inte var meningen.

Efter uppläggningen kommer vriden resårstickning. Jag har aldrig stickat vriden resår tidigare, eftersom jag inte förstått vitsen med det – och inte blir det snyggare än vanlig resårstickning heller. Men vriden resår blir fastare än vanlig resår och det är bra om man stickar i mindre elastiska garner såsom bomull eller lin. I ull är det onödigt enligt min mening, men det är alltid roligt att testa något nytt.

Vi fick ett par tips om hur man får en fin anslutning mellan vriden resår och slätstickning:
1. Anslutningen blir mer distinkt om man, på det första slätstickade varvet, vrider de räta maskorna ovanför de maskor som är vridna i resåren.

2. Anslutningen blir också finare om man fortsätter med den tunnare stickan första varvet på slätstickningen, samt att gör ev ökningar i detta första släta varv. Ökningarna placeras ovanför resårstickningens avigmaskor. Byt till den grövre stickan på andra slätstickade varvet.

3. Om vi sedan ska vara riktigt nördiga görs ökningarna så att de vänder mot höger på högra sidan av plagget och till vänster på den vänstra sidan av plagget. Men, har detta någon betydelse i ökningar på första varvet efter resåren? Om man använder en tunnare sticka och placerar ökningarna ovanför avigmaskorna i resårstickningen bör de redan vara näst intill osynliga.

Det viktigaste från den andra dagen var nog knapphålen och framkanten på framstycket. De ska jag skriva om i ett kommande inlägg.

Visst har jag stickat mycket men har ändå mycket att lära. Under första kursdagen på HV:s stickkurs inser jag vikten av en strategi för att planerar och genomför ett projekt från början till slut. Ofta fastnar jag när det är dags att ta beslut om ett visst moment. Helhetsstyn är ju viktigt i alla sammanhang. När det gäller stickning innebär detta bl a att planera alla små detaljer på ett genomtänkt sätt redan från början. Vår kursledare Ulla verkar vara fast besluten att pränta in detta synsätt hos oss.

Första uppgiften handlade om att sticka några delar till en minitröja med uppvikt nederkant och rak halsringning, som formas i efterhand med invik och söm.

Moment som vi tränade på:
– Uppläggning, virkad med en tråd i en avvikande färg och material, som man kan ta bort för att få öppna maskor.
– Vikvarv.
– Sticka samman uppvikningen och samtidigt göra nästan osynliga ökningar.
– Kantmaskor.
– Använda en tråd för att hålla koll på antal stickade varv, ökningar mm.
– Vanlig korsuppläggning.
– Lyfta en maska på rätsidan före kantmaskan för att kanten inte ska rulla in sig.
– Avmaska med avvikande garn där man sedan ska sy ihop med maskstygn.