29
maj 13

Vill du lära dig tvåändsstickning?

Sedan 10 år tillbaka har vi arrangerat en kurs i tvåändsstickning på mitt lantställe i Furudal, 3,5 mil norr om Rättvik, i Näsets Bystuga närmare bestämt. Mina blogginlägg från förra årets kurs finns här. Rapport från 2006 års kurs finns här.

I går skrev jag till personerna på intresselistan, men det finns plats för fler. Kontakta mig på e@ullabritt.se eller i kommentarsfältet om du vill vara med.

Här kommer brevet:
 
Hej alla tvåändsstickare!
 
Visst planerar vi en tvåändsstickningskurs/workshop i Näsets bystuga även denna sommar.
För er som varit med tidigare fungerar stickveckan ungefär som tidigare år, dvs som en workshop, där vi hjälper varandra framåt. Jag räknar med att några av er kan visa vissa moment som andra vill lära sig. Beibritt kommer som tidigare att särskilt ägna sig åt nybörjarna.

Meddela gärna om det är något särskilt område du vill ha belyst och om det är något särskilt ni vill visa.

De senaste åren har vi genomfört några sidoarrangemang. I år har jag inte möjlighet att vara motor i sådana arrangemang, men det är ju möjligt kursdeltagarna själva ordnar någon utflykt eller något studiebesök.

– Ore dräktkammare, hembygdsföreningens samlingar i kommunalhuset och hantverksdagen i gammelstan, Norrboda har besökts under de senaste kurserna.

För ett par år sedan året besökte vi Karin Kahnlund i hennes verkstad. Karin håller nu på att flytta till Stockholm, så ett sådant arrangemang är inte möjligt just nu. Jag har laddat upp med lite av hennes z-tvinnat från Wåhlstedts i färger som Karin låtit färga in, så det kommer att finnas några härvor för den som vill köpa.

Tidigare år diskuterade vi ett besök i Textilkammaren i Zorns gammelstad i Mora, samt Wåhlstedts textilverkstad – men det visade sig lite krångligare att arrangera pga avståndet, men det är ju intressanta besöksmål. 

KURSFAKTA:

Kursplats: Näsets bystuga, Näsets by i Furudal

Kurstid: tisdagen den 9:e juli – fredagen den 13:e juli kl 9 – 13

Pris: 500 kr – betalas till föreningens postgirokonto. Betalningsinformation skickas ut efter anmälan. Allt arbete med kursen är ideellt, kursavgiften går oavkortat till bystugans verksamhet.

Förtäring: Kaffe med dopp ingår i kurspriset. Det finns tyvärr ingen lunchservering i bystugan, men man kan värma medhavd lunch.

Medtag: Strumpstickor nr 2,5, z-tvinnat garn, helst ljusa färger, ev påbörjat arbete. Något tvåändsstickat som du vill delge övriga kursdeltagarna. Böcker, artiklar o dyl till stöd i kursarbetet. 

Utrustning i övrigt: Nystpinne, garnvinda etc. är alltid bra att ha. Jag tar med det jag har hemma, men kan du ta med är det bra.    

Övrigt: Om du kommer till Furudal redan på måndagen så är du välkommen till bystugans hantverksutställning. Ordinarie öppettid är 13 – 16. 

Samverkan: Detta arrangemang genomförs i samverkan med ABF – Rättvik

Varmt välkomna till kursen!

Hör av dig så fort som möjligt om du vill vara med. 

Med vänliga hälsningar

Ulla-Britt Önnestam

 


25
maj 13

Stickmönster på Öland

Ett litet häfte från Ullcentrum på Öland, som diskuterar den öländska stickningens rötter och mönstertradition. Man får veta att ursprunget till mönstren är oklart. Liknande mönster finns på många andra platser i Sverige, runt Östersjön och ute i världen. Dessutom har hemslöjdsrörelsen starkt påverkat vad som nu kallas öländskt.

Hur som helst, häftet innehåller många små fina och användbara mönster, både bårder och ytmönster. Omslagets åttabladiga blomma tillhör de mer kraftfulla. Men jag har stickat ett snarlikt mönster från Gotland, vilket där kallas “solhjul”.

Mönster och garn köptes på Gotlands Läns Hemslöjd någon gång på 70-talet. Jag var ivrig att komma igång och lade upp i bilkön till gotlandsfärjan, sedan blev det ett UFO, färdigstickat för ett par år sedan.

Det var inte helt självklart med mönsterpassningen i vantens topp och beskrivningen gav inte tillräcklig vägledning. Fick repa upp göra om, när jag insåg att mönstret inte fungerade. Jag gillar vantmudden. Den förekom på flera vantbeskrivningar från Gotlands läns Hemslöjd på 70-talet. De kanske rent av säljs fortfarande. Mudden är ganska vid och sitter inte åt runt handleden. Den är stickad i rätstickning och är dubbel. Mudden avslutas mer ett par cm 2/2-resår.

De optiska mönstren nedan är annars den mönstertyp jag hitintills förknippat med Öland. Även dessa återfinnas på många andra platser.


Bilderna kommer från häftet.

Jag provstickade en variant av det optiska mönstret under kursen “Stickresan genom Sverige” på HV-skola.


23
maj 13

Handbok i stickning

Oh, vad jag älskar dessa gamla böcker. Denna är en omsorgsfullt skriven lärobok i stickning av Barbro Wahlund-Lundquister från 1946, där man fortfarande kan lära sig mycket. Jag stickar inte sockor så ofta och behöver just nu en påminnelse om hur man stickar hälar.

Men boken påminner också om mycket annat, hur språket utvecklas, om hur modet förändras och till och med om hur man förändrar sin syn på hur en människokropp ser ut.

Förutom tidsbilden ger boken även insikter i mer bestående sanningar, t ex en rejäl dos materialkunskap, olika varianter av grundläggande stickmoment, grundmönster till vantar, sockor och klädesplagg för barn och vuxna. Javisst, dessa måste modifieras för att passa idag, men de är en utmärkt utgångspunkt.

Tack Olle-Petter för denna utmärkta bok. Du som är medlem i Ravelry kan se exempel på hans stickning här.


21
maj 13

Bingekoftan nästan klar – kofta del 10

Nu är koftan nästan klar. Alla delar är stickade och hopsydda. Kanterna är klara. Ärmarna är tråcklade. Alla trådar är fästa. Jag gjorde en betydligt bredare sömsmån på framstycket och fick bort en del av överskottsvidden ovanför bysten. … och garnet räckte. Den färdiga koftan väger betydligt mindre än jag hade förväntat mig, endast 460 gram. Stickgarn Extra är inte bara trevligt att jobba med. Det är drygt också.

Nu återstår bara att virka fast ärmarna och sy i knappar och möjligen tränsa knapphålen.

Sedan ska koftan tvättas och plantorkas.


20
maj 13

Knitting Brioche

Brioche är ju ett bakverk, en slags bulle som bakas med en grop eller ett hål i mitten där man lägger ner en lite för stor degklump. När degen sedan jäser reser sig den lilla bullen i mitten mer än den övriga delen av bakverket. På så sätt skapas det karakteristiska utseendet. Denna bulle har gett namn till en stickteknik.

På svenska använder vi ordet “patentstickning” för denna teknik. Patentstickningen bygger bl a på lyfta maskor och omslag. Den “växer” på bredden och påminner kanske därför om ett jäsande bakverk.

Boken Knitting Brioche av Nancy Marchant är en guldgruva för den som vill lära sig allt, ja, jag menar verkligen allt, om patentstickning. Hennes webbsida är nästan lika innehållsrik.

Både webbsidan och boken ger mersmak. Nancy kommer att vara en av kursledarna under Stickstämman på Hållands folkhögskola i augusti och jag ser verkligen fram emot att få ta del av hennes kunskaper. I väntan på det ska jag grotta ner mig i boken och det blir säkert fler blogginlägg om patentstickning under sommaren.

Visst är det läckert med flerfärgspatent. Bilden kommer från boken.


19
maj 13

Fler böcker

För ett par månader sedan skrev jag om försöket att skapa en lista över mina hantverksböcker. Då visade jag också en liten hög med böcker från mitt nattduksbord. Jag har gått i genom dem plus ytterligare några som jag ramlat över under tiden. Allt finns i boklistan.

Nu har jag laddat med en ny hög, lite huller om buller, men två av dem är särskilt angelägna. Det är Designs and patterns from Muhu Island, som jag skrivit om tidigare, samt Knitting Brioche (patentstickning). I augusti bär det av till stickstämma på Hållands folkhögskola och jag hoppas få fördjupa mig i patentstickning och stickning från Muhu. Bäst att komma väl förberedd, då får man ut mer av kurserna.

Jag ska nu ta itu med den här högen och börjar med att skriva in böckern i boklistan. Därefter länkas blogginläggen till titlarna i listan, allt eftersom de publiceras här.


14
maj 13

Ärmar – kofta del 9

Nu är det bara ärmarna kvar. Jag konstruerar först ett pappersmönster efter följande mått:
Ärmlängd från axel: 57 cm
Ärmlängd från armhålan: 47 cm
Vidd överarm: 48 cm
Vidd handled: 24 cm

Första delen av ärmen är ganska enkel att sticka, först resår 6 cm, sedan ett ökningsvarv och därefter ökningar i sidorna var 4:de varv 30 gånger. Masktätheten 34 maskor på 12 cm är min utgångspunkt. Sedan stickar jag tills ärmen mäter 47 cm. Räknetråden följer med i hela ärmen för att jag ska kunna göra den andra exakt lika.

Jag känner mig betydligt osäkrare när det gäller ärmkullen. Med utgångspunkt från pappersmönstret delar jag ärmens bredd i fyra delar (34 maskor), för att därefter räkna ut hur många varv som krävs för att minska 1/4 av maskantalet och samtidigt få rätt form på ärmkullen. Ögonmåttet styr hur många maskor som ska avmaskas. Det centimeterrutade mönsterpapperet är till stor hjälp.

Därefter tänker jag tråckla i ärmen, prova och göra eventuella justeringar.


12
maj 13

Halskanten klar – kofta del 8

Koftans sidsömmar är hopsydda och halskanten stickad. Den väger nu 317 gram och jag känner mig hoppfull inför materialåtgången, 3/5 delar till bålen + kanter och 2/5 till ärmarna låter rimligt.

Provningen visar att ärmhålen är för vida samt att framstyckena är lite för breda ovanför bysten.  Det går kanske att forma ärmhålen något i samband med att ärmarna sys i.  Koftan sitter bra i ryggen och känns lagom lång.

Halsurringningen blev ganska vid, men jag trivs inte i plagg som sitter åt runt halsen, där vill jag ha lite extra vidd.


09
maj 13

Garnåtgång – kofta del 7

Jag är alltid orolig att garnet inte ska räcka. Stickgarn Extra tillverkas inte längre så det blir svårt att komplettera. Mitt garn är rester från tidigare projekt samt ett traderafynd. Synd att detta garn inte finns att köpa längre.

När framstyckena är stickade har jag 207 gram kvar. Det ska räcka till två ärmar och halskant. Lite knappt enligt mina beräkningar, kanske ett gränsfall. Håller tummarna.

Framstycken inkl knappslåar väger drygt 180 gram. Det har gått åt ca 80 gram grönt och 100 gram ljusgrått. Bakstycket väger 123 gram. Hur mycket väger ärmarna? Det är frågan just nu.

Jag har en reservplan. Om garnet inte räcker repar jag först upp provlappen, därefter ett glasögonfodral som jag har stickat i detta garn. Om inte det räcker så finns det en tröja djupt ner i mina gömmor som kan slaktas.

Normalt stickar jag ärmar parallellt. Det är ju trist att ha andra ärmen kvar när den första är klar. Dessutom är sannolikheten större att ärmarna blir lika om de stickas parallellt. I detta fall kommer jag inte göra så. Om jag måste “trolla” för att få garnet att räcka kommer det att synas minst längre ner på ärmarna. Och när första ärmen är klar har jag ju facit. Obehagliga överraskningar i slutspurten  kan därmed undvikas.


08
maj 13

Forma axlarna med förkortade varv – kofta del 6

Axlarna är 40 maskor breda. Jag vill att de ska slutta något, så jag avslutar med förkortade varv. En bra beskrivning på hur man stickar förkortade varv finns på Stickskolan. Jag vänder efter 30, 20 resp. 10 maskor. Därefter stickas hela varvet där omslaget runt vändmaskorna stickas ihop med vändmaskorna. På nästa varv avmaskas hela varvet.

Nu blir det problem. Jag ska ju göra motsvarande avslutning på framstyckenas axelpartier, men mönsterstickningen drar ihop stickningen mer, så därför hade jag 53 maskor på framstyckenas axlar.

För att inte behöva dela mönsterrapporterna avslutas axeln med enfärgad rätstickning som på bakstycket. Efter lite funderande, bestämde jag mig för att sticka ihop maskor på det första enfärgade varvet. Jag vänder maskorna så att den gröna mönsterfärgen kryper in under en ljusgrå maska och hoppas att mönstret då ska få en naturlig avslutning. Det blir 13 hopstickade maskor.

Du kan se på bilden om du tycker att det funkade. Jag stickade ihop 2 gånger på mönsterpartierna, 3 gånger i ränderna mellan mönsterpartierna och en gång vid ränderna närmas halsurringningen.

Därefter stickade jag förkortade varv som på bakstycket men avmaskade inte. De öppna maskorna syddes med maskstygn mot bakstycket.

Avmaskningen på bakstycket stabiliserar axelsömmen på samma sätt som man inom industrin brukar sy in ett band i axelsömmar för att de inte ska töja sig för mycket. Dessutom är det lättare att sy maskstygnen mot en avmaskad kant än i öppna maskor.