Bland garner, trasor och trådar Man tager vad man haver och gör så gott man kan.

I tidigare inlägg har jag beskrivit kursinnehållet i  ”Fortsättningskurs 1 i konstsömnad” på Handarbetets vänners skola.

Det känns bra att få en överblick och här kommer en sammanfattning.

När kursen pågår börjar man med nya arbeten när kursplanen så föreskriver. Det finns inte alltid tid att göra klart, utveckla ideer och reflektera. Därför finns det anledning att gå tillbaka, fundera igenom kursinnehållet och slutföra.

Kursen omfattade följande moment:

Raka stygn: En bild med buteljer, tänkt att bli en väska för tomflaskor.
Applikationsövning: Fyra prover inför ett större applikationarbete.
En rad mindre teknikövningar: guldbroderi, tyllbroderi, mola, spetssöm, korsade stygn,  intarsia och skarvsöm. Mestadels provlappar, dvs inget krav på särskild montering. (Det finns inga blogginlägg om intarsia och skarvsöm).
Tunna tyger: En applikation tänkt att monteras i kilram.
Eget fritt arbete som bygger på någon av de tekniker vi lärt oss under grund- eller påbyggnasdskurs. Vantar och mössa i eget utförande.

Kursen omfattar 80 timmar fördelat på två terminer och gick en kväll i veckan.

Så blev det dags för första kurstillfället av tre med läggsömsbroderier. Vi började med att titta på några exempel från finaste guldbroderiet till bilder med riktigt grova material såsom kardad ull, snören och mattrasor.

Sedan definierade vi vad läggsöm är. Vi ser det ganska brett.

Läggsöm innebär att man lägger en tråd (eller något annat) på tyget och syr ner det med en tråd. Man kan egentligen lägga vad som helst på tyget, bara det går att sy fast med ett broderistygn, vilket som helst. Reglerna är alltså ytterst få, och risken att man begränsar sig av föreställningar, om vad ett broderi borde vara är stora. Mina löv känns helt plötsligt alltför tråkiga, när jag ser alla nya möjligheter.

Första utmaningen: Vad ska jag göra med mina ”tråkskisser”?

I väntan på en bättre ide mjukstartade jag med att rita upp lövet på ett jeanstyg. Sedan sydde jag fast en massa trådtrassel i höstfärger och broderade bladnerver med ett grövre garn och slutligen en konturtråd runt lövet och längs några av bladnerverna. Som accent sydde jag ner lite av det gröna trasslet med en glittertråd, som tyvärr inte syns i bilden.

Ett av de absolut bästa inslagen i HV:s kurser är formgivningen. Inte för att det alltid ger bra resultat,  utan för att den självklara inställningen, att vi ska frigöra oss från färdiga mallar och förlagor. Om sedan resultatet av övningarna inte leder fram till en färdig skiss, så har vi många möjligheter att under resans gång göra förändringar.

Under den senaste formgivningsövningen under fortsättningskurs 2 gjorde vi skisser inför ett läggsömsbroderi.

Vår lärare dukade upp vattenfärger, genomskinlig plast, papper att måla bakgrunder på och ett helt fång vackra höstlöv, kvistar, nypon, snöbär mm. Vi fick också tre ledord att fundera över:

1. bakgrund
2. kontur
3. accent

Sedan var det fritt fram att måla, teckna, leka med former och färger, som på dagis nästan.  Det är härligt att gå på dagis även när man fyllt 60.

Inte kom jag fram till vad jag ville göra. I slutändan blir det nog något helt annat, men jag hade i alla fall ett antal teckningar inför första kurstillfället med läggsöm.

Åter en tillbakablick, en liten teknikövning från förra årets kurs. Vi testade några varianter av korsade stygn. Vanliga korsstygn tillhör inte mina favoriter, men det var roligt att testa några andra varianter såsom petit point och twistsöm.

Mitt lilla prov monterades till ett nålbrev och jag använder det nästan varja dag.

Åter ett experiment från fortsättningskursen i Konstsömnad på HV. Uppgiften var att arbeta med tunna tyger i lager på lager, i mitt fall organza och tyll på ett bottentyg i bomull. Jag hade jag ingen riktig idé om vart det skulle leda, och jag har ännu ingen klar uppfattning om hur det ska sluta.

Detta broderi har arbetsnamnet ”Mellan hopp och förtvivlan”. Det står uppställt på en stol i vardagsrummet och en vacker dag kommer jag säkert på hur jag ska fortsätta.

De gula blommorna kommer från sovrumsgardinen på landet. De passar bättre här.

Ytterligare ett jag-vill-veta-hur-man-gör arbete. I detta fall spetssöm eller stygn i luften.

Nu syr man inte i luften direkt, men man syr inte heller i något tyg. Bakom broderiet finns ett stödtyg och ett kraftigt vaxat papper. Nålen är utan udd och sys inte i bakgrunden.

Så här gör man:
– Motivet ritas upp på ett papper, som tråcklas fast på stödtyget.
– Motivets konturer sys med läggsöm på papperet. Stygnen som håller fast läggsömstråden sys genom papper och stödtyg, men läggsömen ligger enbart utanpå papperet utan att fästas i papperet. (Stygnen genom papperet sprättas loss när arbetet är klart.) Nu är förberedelserna klara och det egentliga broderandet kan börja.
– Först syr man langettsöm, knapphålsstygn el dyligt runt läggsömmen så tätt att den döljs helt.
– Sedan fyller man på med glesare stygn, t ex langett, men det finns många andra stygn att välja mellan.
– När motivet är fyllt sprättas det loss från papperet och spetsen är klar.

Jag har inte fattat vad man kan ha detta till, men det är roligt att prova. Du, som läser detta, har kanske något förslag.

Denna teknik kallas Mola, en sorts omvänd applikation. Man lägger ett antal tyger ovanpå varandra och klipper hål för mönstret. Kanterna viks in och smygsys fast.

I mitt fall har jag fyra bomullstyger. I botten svart, sedan gult, rött och överst orange. Först klipps hål i det övre lagret, i detta fall det oranga och kanterna fållas in. Sedan klipps nästa lager, det röda, kanterna viks in och smygsys fast, slutligen görs ett runt hål i det gula tyget och den svarta mittpricken på blomman visas, kanten viks in och smygsys fast.

Tekniken kommer från kunafolket från Panama. En googlesökning  ger ett enastående bildkollage.